Den moderna snuttefilten

Hej igen. Jag tog visst påsklov. Hoppas ni hunnit sakna mig lite, men både Natalia och Alex har matat ut inlägg så ni har haft att läsa 🙂
Jag har funderat lite, och känner mig numer lugn. Under mitt singelliv växte en oro fram hos mig. Min mobiltelefon blev min närmsta vän, min ständiga vapendragare och min snuttefilt. När ensamheten blev för stor fanns alltid världen precis utanför, i min hand, en liten knapptryckning bort.
Men när jag varit i en relation har jag alltid haft lätt för att lägga den ifrån mig. Att vara här och nu och aktivt delta i umgänget är viktigt. Det kan inte bara vara jag som tyckt det varit oerhört irriterande när pojkvännen/sambon/mannen suttit med mobilen klistrad i handen? Att det aldrig varit ett helglad stund där mobilen lämnats hemma eller avstängd i fickan. Jag har varit på Michelin-stjärne-restauranger och mitt middagssällskap har plockat upp mobilen för att svara på ett sms, läsa ett mail eller notera något. Jag var rätt att mina singelår hade fått mig att utveckla samma beteende – men efter tre månader med Mr T måste jag konstatera att nej, jag är mitt vanliga jag. Mobiltelefonen kan lägg ligga undangömd på ett bord en hel helg och sms olästa i dagar utan att jag mår dåligt av det. Fullkomligt underbart!

Återkommer med rapport om hur introduktionen till familjen gick – men jag tror mig vara välkommen tillbaks!