Girlytalk,  livet

Jag gör inte mycket, men jag gör något!

Alex skriver i dag ett inlägg här om vad som i mina öron låter som en rätt rubbad kvinnas åsikter som hon själv valt att benämna feminism. Det gör ont i mig, att kvinnor som har så extrema och udda åsikter liksom får förtur för hur vi definierar feminism. Jag håller med Jennifer som i sin kommentar poängterar att vi har en gemensam grundtanke men olika sätt att nå målet. Jag kallar mig gärna feminist, för jag tror på att ge kvinnor och män samma rätt och möjligheter att utvecklas oberoende av kön, hudfärg, sexuell läggning mm mm.

I Sverige finns det en dominerande bild av hur en feminist är och den har vi tillåtit definieras av en handfull politiska aktivister som deltar i debatter och som väldigt ofta sticker ut från mängden. Nu raljerar jag, men de driver ofta den extrema linjen av feminism, har ofta värderingar som stämmer väl överens med den politiska vänstern, tycker att raka benen och bära bh är uttryck för det manliga förtrycket och jobbar ofta inom ideella verksamheter eller ino kultursektorn.

Jag älskar högklackat och klänningar, jobbar med management i en mansdominerad värld, har flertalet nära manliga vänner och kastar mig gärna in i diskussioner om förutsättningar som jag möter, bemöter och undviker. Vi har en könsfördelning på knappt 20% kvinnor och 80% män i det stora multinationella företag jag jobbar på – och jag vill underlätta för yngre generationer att inte begränsas av att det är en mansdominerad bransch, industri eller verksamhet. Därför har jag precis idag tackat ja till att vara mentor till en kvinnlig, iransk mjukvaruingenjör som vill ha en koppling till arbetslivet och svenska arbetsplatser. Jag gör inte mycket, men jag gör någonting!

Happy Friday folks!