Jävla sattyg!

Det känns som en folksjukdom, en farsot som drabbar stora som små i hela väst världen. Är det vår livsstil som ställer till det så totalt med våra kroppar? Protesterar vår genbank mot behandlingen den får i form av strålning, avgaser, manipulerad mat osv? Jag vet inte, jag har ingen aning – men just den här veckan känns det som att verkligheten är hård.

En god vän till mig, tillika min pojkvän för 16 år sedan tog kontakt med mig på Facebook nyligen. Han ligger på ett sjukhus i närheten och frågade om jag inte kunde titta förbi för att muntra upp honom lite. För ett par år sedan drabbades han av tjocktarmscancer han fick behålla de mesta av sina tarmar och med hjälp av cellgifter  trodde  man att den var skrämd på flykt. Nu har tydligen cancern gjort comeback och han ligger på sjukhuset för att vila upp sig efter en titthålsoperation. De tror att de hittat rester av den gamla cancern (så ingen ny i alla fall) och detta är sista steget i beslutsfattandet hur de ska hantera den.

Och igår var Mr T på gastroskopi, för att säkerställa att skavet han har i halsen inte är strupcancer. Som hans far dog av för inte så många år sedan. Cancer, jävla skitsjukdom!