Ideellt arbete,  livet

Inte min måndag

IMG_8921
Idag har jag varit gråtfärdig hela dagen. Jag grät från stunden jag vaknade, jag grät innan jag tog mig samman för att gå ut, jag grät under fikastunden med min nya coach, jag grät när jag kom hem och inte hittade mina bilnycklar. Just där och då kändes det som världens undergång. Min kompis Kris sa att det var det inte och att jag dessutom inte borde träna utan försöka vila. Mitt ex hade vid det här laget sagt att det inte är hållbart. Han hade hjälpt mig med min lista, han hade sagt att det kommer ordna sig, han hade gett mig en kram och suttit uppe med mig sent på nätterna. Vi var ett bra team på det sättet, stöttade alltid varandra även när vi inte var överens om engagemanget.

Nu är jag singel, förälskade i någon som inte är förälskad i mig och har alldeles för mycket att göra, för mycket att känna mig pressad över och oroa mig för. Inget, inget, fungerar just nu för jag vet inte ens var jag ska börja. Och skulle jag lyckas börja så kan jag inte fokusera i mer än 30 sekunder för efter det tänker jag på Miss M och vad jag ska göra. Jag vet ju vad jag borde göra – bryta kontakten. Inte för att jag vill men för att det är bäst.

Idag när världen gick under (alltså när jag verkligen inte kunde hitta bilnycklarna) så fick jag sådan magvärk och bröstsmärta. Att jag faktiskt bara gav upp och satte mig på soffan. Att resa sig därifrån kändes övermäktig jobbigt.

Jag tror det här är någon dålig karma. Jag tror jag får igen för att jag under alla år sagt att jag inte tror på stress eller på att gå in en vägg. Men du väggen, jag tror faktiskt inte på dig. Så det så. Det är bara jävligt stressigt just nu.

Något positivt i livet? Jo då. Espresso Houses Salted Caramel Macchiato. Som Kris sa, en kopp med godis. Yum.