Klockan 4-förbannelsen 

I säkert ett år efter min olycka vaknade jag strax efter fyra och skrek i panik. Olyckan skedde strax efter fyra så kanske var det något som satt i kroppen eller något jag “tvingade” fram omedvetet. Min exman var min största styrka just då och i början ringde jag honom eller kröp närmare. Efter ett tag lärde jag mig att hantera det så var han inte hemma gick jag oftast upp. 

Nu har jag börjat om. Jag är astrött på kvällen och somnar och sover som en stock till klockan fyra då jag vaknar och sedan drömmer och vaknar en gång i kvarten fram till att klockan ringer. Inte alltid mardrömmar men för mycket för att jag ska kunna sova gott. 

Att inte sova mina åtta timmar gör mig till en så mycket sämre människa, argare och mer lättirriterad så jag hoppas att jag får bukt med detta snart. Kanske är det kroppen som övar inför vad som komma skall?