familj,  vardag,  vardagslyx

Det snöar!

Det snöar ute! Och jag är rent barnsligt förtjust i snö. Åtminstone medans det snöar. Jag älskar det vita mjuka sagolandskapet som skapas. Den mjuk ljudbild som bildas och gör att staden upplevs så annorlunda. Jag vill gå ut och rulla snöbollar, bygga snögubbar och göra snölyktor. Jag vill slänga mig på rygg i snön och göra snöänglar, eller leta fram pulka och stjärtlappar och springa till pulkabackan.

  Minns ni också hur man sprang uppför backen med  pulkan i ett snöre efter sig långt efter mörkrets inbrott? Hur mamma fick ropa in oss till middagen, försöka torka blöta vantar och hitta torra kläder att ta på så snart maten snabbt slukats för att rusa ut i backen igen.

 
 Eller när vi och grannbarnen byggde snöborgar, höga murar för att kunna ha snöbollskrig? Och hur vi grävde  djupa tunnlar i snöhögen som snöplogen alltid skrapade ihop på allmänningen brevid grannarna och där satt vi sen skyddade från vinden och drack varm saft som  vi hämtat inne i köket.

Vissa mornar var det perfekt sparkföre och man hängde ryggsäcken över sparkstyret och hoppa upp på sparken för att snabbt ta sig till skolan, och sparkutflykterna! När familjen packade ihop sig på de tre sparkarna och åkte ut, nedförsbackarna när vi byggde tåg och for ner i ett jehu… och ofta hamnade i en stor hög i diket allesammans. Skrikandes, skrattandes och tjoandes.

Jodå, snö innebär många härliga barndomsminnen!