Konfunderad 

Jag vet att jag gnäller mycket här om att jag mår illa men i verkliga livet så är jag ganska ointresserad av graviditeten. Jag känner mig inte jättelycklig pga illamåendet eller orolig, jag är bara “som vanligt”. 

Jag har en graviditetsapp som jag läser en gång i veckan, jag läser inte om graviditeten på nätet och boken jag fick från barnmorskan står oläst i bokhyllan. Jag litar på kroppen och att den vet vad den gör. 

Däremot har jag en vän här som jag tycker har ändrats. Vi både umgås och jobbar ihop och sedan jag blev sjukskriven hör hon knappt av sig. I veckan bjöd jag ändå över henne på fika och vi pratade lite allmänt om jobbet och så där. Och allt hon sa om graviditeten var elakt. Typ: jag hoppas du blir straffad med skrikiga barn för att du lämnar mig i sticket på jobbet. Jag hoppas du får tvillingar, haha! 

Ja ni förstår typen av kommentarerna. Och jag förstår inte varför hon har ett behov av att säga sånt? Helt ärligt så blir jag ledsen när folk säger att förlossningen är så hemsk eller nu kommer ditt liv att bli så hemskt, du kommer aldrig få sova igen. 

Jag och V är inga barn. Vi är medvetna om att det inte är lätt att ha barn men vi har ändå valt att ha barn. Tänkt, funderat och sedan beslutat.