tankar,  Träning

Hur mycket vill du orka?

Jag har läst inlägg om “träningshetsen” den senaste timmen och hur den enligt vissa påverkar kvinnor negativt. Självbilden för kvinnorna blir fel, självförtroendet blir lågt och feta personer diskrimineras i samhället.

Jag tänker mig att träning är en ekvation. Som ser ut typ så här:
Mål (vad vill du orka) + Tid (hur mycket tid är du beredd att lägga på träning) = resultat.

Idag är träning en trend där kanske framför allt crossfit är något som många människor sysslar med, för några år sedan gick alla på body pump och spinning och när jag gick i gymnasiet och högstadiet tränade ingen av mina kompisar i skolan, trenden var ingen träning. Sånt där kommer och går. mängden träning varierar också beroende på hur ditt liv ser ut just då, skador, jobb, familj, sjukdomar eller helt enkelt lust spelar så klart in och det bästa är ju när en person hittar den träningsform som passar dem.

Det alla människor bör göra är att fråga sig själva: vad vill jag orka? 
En del personer vill orka med vardagen. Jobbet, en promenad, handla, leka med barnen och så vidare. Detta kräver kanske inte så mycket träning utan promenaderna som man får i vardagen räcker och personen själv mår bra och känner att hen orkar och då är den personen lagom tränad. (Sedan finns det så klart människor som är väldigt väldigt överviktiga men dessa lämnar jag utanför det jag pratar om nu. Du kan väga ganska mycket “för mycket” och fortfarande orka med det du vill göra, vara stark och i god kondition och må bra i dig själv, likväl som du kan vara väldigt smal och vara otränad och må dåligt i din kropp).

Sedan finns det personer som vill orka mer. Jag vill springa ultramarathon, andra vill göra ett visst antal chins och en tredje vill bestiga berg. Då krävs det mer. Mer tid och ett högre mål. Det är inte svårare än så utan det handlar om att människor är olika och vill orka olika saker.

Jag kan dock hålla med om att det finns för mycket “tränings relaterat” i svenska bloggar/facebook/instagram. Där alla promenader, stegräknare, löprundor och matsituationer läggs ut. Jag tycker inte att det är roligt eller intressant att läsa om. Därför läser jag inte om det. Precis som att inte motorcyklar intresserar mig eller nutellakakor, jag läser inte om det heller. (Däremot bloggar som innehåller tankar om träning, träningsupplägg och tankar om sin kropp blandat med allt det där vardagliga tycker jag om).

Jag förstår att det kanske känns i själen när man läser bloggar som skriver om träning dagligen och lägger upp bilder på att en är så och så vältränad och “bara” äter broccoli men jag tycker också att vi har ett ansvar för vår egen självbild (i alla fall vi som är vuxna), då vi kanske inte behöver läsa just träningsbloggarna eller bantningstipsen i tidningen om nu detta är vad som får oss att må dåligt. Ja samhället har fortfarande en idealbild av kvinnor som långa, smala, stora bröst osv. Men de flesta jag känner har accepterat och förstått att väldigt få kvinnor ser ut så där och att den där snyggheten kommer med självsäkerhet och ett leende mer än x antal centimetrar. Mina vänner är olika men lika snygga och vi kämpar alla mot just våra mål med våra förutsättningar. En kämpar på med promenader, en vill orka träna hela graviditeten och jag vill bara kunna träna igen. För så är livet: vi är olika, vårt behov av träning är olika och vår vilja att prioritera träning är olika. Lika bra, men olika.