Förhållanden

Gammalt stoff

  Egentligen ville jag blogga om det här med att sola topless på stränder men ikväll är jag ledsen. Jag är ledsen över domstolshelvetet. Inget ont om domstolar för det är bra grejer men att släpa någon till en domstol är tufft. 

Sammanträdet känns som en väldigt mycket större grej än jag tänkt och nu har mina vittnen fått sina kallelser och det känns därmed ännu större. Jag blir lite rädd för att jag behöver en jurist. Svenska rättsprocesser är (uppenbarligen) inte min specialitet och jag vet inte vad som väntar mig. 

Samtidigt har jag hela dagen tänkt på hans agerande. Och slutsatsen är den samma varje gång, han måste ha hatat mig. Jag blir arg och ledsen om vartannat men också rädd för att en människa kan vilja såra en annan så mycket. Att en människa kan visa så lite respekt och omtanke för en annan människa är skrämmande. Tankarna har även flugit iväg till frågeställningar som om jag skulle ha begärt en bodelning även om han sköt allt snyggare. Och där vet jag inte. Kanske inte. Men jag var väldigt tydligen den 1 januari när jag insåg att hon vaknat i mina lakan och med foton på mina nära och kära på nattygsbordet, jag ville ha en bodelning. Sedan den dagen har jag aldrig sagt något annat.

Låter jag som en dålig skiva på repeat? Ja förmodligen. För den här processen river upp så mycket skit som jag lagt bakom mig. Den väcker en smärta som jag helt hade glömt bort (för den gör så hemskt ont) och med den kommer den största av rädslor, att jag aldrig kommer våga älska igen.