V,  vänner

Det viktigaste för mig i ett äktenskap

Nu, efter några dagars funderande, har jag kommit på vad det är som stör mig så mycket med min vän och hennes äktenskap. Först och främst så vet jag att det inte är mitt jobb varken att dömma eller lägga mig i men hon mådde uppenbart dåligt över de här sakerna och då blir jag om sagt var orolig och tveksam till även vår relation.

Det viktigaste för mig i mitt äktenskap och i alla mina relationer är att man stöttar varandra och unnar varndra att må bra. Att man inte är självisk. Detta måste så klart gälla från båda parter. T.ex. så här:

V brinner för sitt jobb. Han tycker att det är det bästa som finns och han är framgångsrik i det han gör men han vill bli ännu mer framgångsrik, han vill prova nya saker och har höga mål och drömmar. Det gör att han bara jobbar kvällar och helger och att han jobbar mycket. Hans jobb tar honom till andra världsdelar. Och det är okej för mig. Jag saknar honom men jag stöttar honom.
Samtidigt så stöttar V mig i det som är viktigt. Mitt jobb är inte lika viktigt för mig däremot är det sociala väldigt viktigt för mig och V stöttar mig i att hitta nya vänner eller orka dra hem ett gäng bekanta.

Och det är här jag känner att min vän och hennes man “misslyckas”. Han jobbar kvällar och helger på sitt drömjobb, hon är sur för det. Han tycker att när han är ledig dvs på dagtid så ska han vila dvs inte städa vilket gör att hon drar hela “vardagslasset”. När han försöker få dem att göra något roligt tillsammans så är hon sur för att de inte städar och när hon vill att de ska städa tycker inte han att hon stöttar honom i hans dröm. Ja ni förstår att det är ett jävla moment 22.

Och det jag vill komma till är följande. Det blir aldrig rättvist. Inte i några förhållande. Det är alltid någon som ligger på plus och någon som ligger på minus.
Jag lagar mat 6 kvällar i veckan och V 1 kväll. Och det är helt okej för mig. Jag behöver inte ha det lika. Jag har ett större intresse för matlagning, är bättre på det och är hemma på kvällen. Jag ser det som att jag hjälper V att må bra. Han jobbar med sin dröm och är en lyckligare människa än om han hade haft ett annat jobb.
Här om dagen skulle jag tvätta men en vän hörde av sig och det blev inte tvättat alls, när jag sa det till V sa han “va bra!” för han vet att den stunden med en vän gjorde mig till en bättre människa än om jag hade tvättat. Han stöttar mig.

Vi unnar varandra lycka och tid med vänner, att fika ute, äta korv till middag eller vad det nu är som vi vet att den andra blir lycklig av.
Jag tror att detta är något som många inte gör.
T.ex. min exman reste mycket i jobbet och jag följde med och jobbade typ ingenting. Många undrade hur vi tänkte och hur han kunde försörja mig (vilket han inte helt gjorde men han drog in pengarna). Svaret är att jag unnade honom att satsa på karriären och han unnade mig att göra saker jag mådde bra av på det sättet satte vi oss som par i första rummet. För man är en tusen gånger bättre partner när man mår bra.