Sverige,  tankar,  tips

Min så kallade pappa 

här om sistens när vi hade besök från Sverige såg vi filmen Min så kallade pappa och jag är kritisk. 

Först och främst så gillar jag, överlag, inte svensk film. Jag tycker ofta att de är dåligt spelade och b-igt filmade, ofta tycker jag också att storyn känns som en repris på någon annan film. 

För det andra vad är det med svenska kritiker och svensk film? Det är som att en svensk film aldrig kan få sämre än en fyra i betyg och det är inte den här filmen värd. 



Skådespelet är helt okej men i storyn finns det så många konstigheter som lixom händer utan orsak. Typ huvudpersonens pojkvän hör slut med henne när hon är gravid i sjunde månaden helt utan att man får veta varför? Huvudpersonens mamma är borta och man får i slutet veta att hon är död men inte hur/varför? Huvudpersonen har inte en enda vän, varför? Huvudpersonens pappa är superkänd (?) ändå vet hon ingenting om honom förän nu, pappan bor dessutom 1 min från hennes jobb och om pappan har varit en skitstövel i 32 år varför bestämmer man sig då för att leta upp honom? 

Nej den här filmen är ingen hit!