kropp,  livet

Att övertänka en graviditet 

jag (vi) vill verkligen ha barn men vi bestämde oss för att inte försöka bli gravid i mars pga att vi inte vill ha barn i december. Så nu i april var jag laddad men så kom det här med jobbet… Jag sa upp mig från en fasttjänst och har nu ett vikariat fram till sista juli. Va fan ska vi göra? Ska jag ev spenderar all min tid illa mående och trött på jobbet och då troligen inte få förlängt (vilket jag vet att jag får med 99% sannolikhet)? Eller ska vi skjuta på det? Och isf hur länge? När är det rätt? 

Dessa tankar har verkligen gett mig mild ångest men när jag fick världens ägglossningsvärk vilket jag enbart får vid stress så tänkte jag: nej inget barntillberknin i april. 

Däremot i maj, då ska det göras barn. Trillingar minst… Det känns bra. Lite andrum och lite vila för kroppen. Bara psyket som tar stryk…