Att lära sig andas

Idag har jag på fullast allvar ägnat mig åt min andning och tankar. Jag har försökt andas medvetet och försökt att inte tänka på något. Det har gått åt helvete. Inte så otippat eftersom jag är sämst på meditation, avslappningsövningar, mindfulness och allt vad det heter. Jag har dock spänningshuvudvärk och känner mig så sjukt stressad att jag typ glömt bort hur man skriver. Därför ger jag allt ett försök nu. Dessutom kan jag aldrig bli bättre om jag inte försöker. Inatt tänker jag att jag ska försöka sova bra. Imorgon väntar början på en träningshelg och tjejhäng. 

Förresten, många undrar och bekymrar sig över det där att jag tränar stup i kvarten. Visst skulle mina muskler må lite bättre och kanske utvecklas mer om jag tog lite fler vilodagar. Det vet jag. Jag har full koll på att vilodagar är bra grejer. Men min kropp säger inte ifrån. Ibland kanske, på pass när jag bara är sämre och svagare än innan. Annars mår den bra. Oklart om den är i kemisk balans, jag misstänker tyvärr att inte alla vitaminer och hormoner ligger på bra värden. Jo, och när jag har vilodagar. Då har jag vilodagar.  Sedan skulle min tränare säga till om jag tränade för mycket. Och min massör. Så läget är helt under kontroll. Och nej, jag tränar inte i något desperat försök att gå ner i vikt. Jag tränar oftast för det hjälper mig vara glad men nuförtiden också för att jag blir så sjukt trött av det. Att inte kunna ligga och vända och vrida på sig i timmar på grund av oro är guld värt.