Sex,  Singelliv

Hångelsugen

20131272120286340_sbig

Jag håller på att plågas ihjäl av något övermäktigt hångelsug. Sexet kanske (fast troligtvis inte) klarar jag mig utan. Ja, jag är lite kåt. Eller ni kan styrka lite. Då tänker ni, kanske, varför går du inte ut och hittar någon? Jo, det kan jag berätta. Jag går inte ut för det är kallt, grått och allmänt trist. Jag som ofta känns mig ganska söt och charmig känner mig gråare än Göteborg i februari. Jag tänker med andra ord inte gå någonstans. Om man bara kunde beställa hem lite hångel.

Jag fick frågan idag om jag är avundsjuk på Happy som dejtar och ibland hånglar lite halvt regelbundet. Nej, det är jag inte. Inte det minsta. Av två anledningar, hon är en av mina bästa vänner. Jag unnar henne allt gott och allt hångel i världen. Vi delar framgångar och motgångar (när man vill dela med sig). Att jag sedan just nu är typ den sämsta vännen i världen är dumt men min energi räcker knappt till att vakna om morgonen. Den andra anledningen till att jag inte är avundsjuk på henne är att jag inte vill dejta. Det är inte min grej. Att inte vet vart man står skulle knäcka mig. Alltså, jag har inga problem med att man dejtar flera samtidigt men jag vill att samtliga partner är ärliga. Och det, det har jag förstått att de inte är. Inte hellre vill jag ha ett förhållande. Det är nog inte en slump att många av mina lösa relationer är med män som inte är singla. En knullkompis skulle passa mig perfekt. Utan krav och utan villkor och förväntningar. Jag kommer (förhoppningsvis) vilja ha ett förhållande någon dag men inte nu. Nu vill jag ha hångel! Serverat på ett silverfat, till sovrummet!