Ensam men inte alls 

här ligger jag i soffan och känner mig ensam. Ni vet så där så att jag nästan vill gråta för att jag är så extremt ensam och för att det är så synd om mig! 

Men idag har varit en underbar dag. Strax innan nio i morse blev jag uppplockad av en vän och vi åt en låååång frukost på ett hotell, så gott och mysigt och vi babblade på om allt mellan himmel och jord. Sen åkte vi en sväng på stan och vid ett kom min närmaste vän här hit med sin 4 veckor gamla bäbis. Vi tog en promenad och sedan satt vi och pratade och fika medan bäbisen ammad och var allmänt nöjd.

En supermysig dag. Men ändå känner jag mig, som sagt var ledsen och ensam. Ibland får det vara så, mycket tankar har jag i mig som jag borde försöka sätta ord på. Kanske är redo för det någon dag snart. 

Nu ska jag laga lasagne till mig själv och hoppas att humöret vänder med lite mat!