kropp

Upp, upp, upp, upp!

nej men hörni något har hänt med min kropp. jag går upp i vikt. Helt oprovocerat.
Eller alltså jag äter precis som innan, tränar och rör på mig precis som innan men helt plötsligt så går jag upp i vikt. Jag väger mig sällan numera utan tittar mer på andra saker men jag kan säga så här: kläderna är för små.

Nej, tyvärr, jag är inte gravid… än!

Men jag mår bra. Och då går jag upp i vikt.
Självklart ska det inte vara någons mål att gå upp i fettmängd men för mig som är liten och har svårt för att lägga på mig så är lyckan gjord när de där kvinnliga formerna börjar synas. Jag trivs så himla mycket bättre med min kropp när den är så här, lite mjukare, inga ben som sticker fram och äcklar sig.
Allra bäst trivs jag i kroppen när den är stark och vältränad, vilket den är nu. Ja men faktiskt.

Jag VET att det är kontroversiellt med vikt och att man som smal eller snarare liten som jag känner mig inte ska tycka och tänka eller prata om sin vikt, man ska le och vara glad för att man passar in i “normen” men alla har sina egna spöken när det kommer till kroppen och att vara benig har alltid varit min mardröm. Jag har lätt för att gå ned i vikt och får därför kämpa mig upp. Precis som att andra får kämpa sig ned. Det är samma kamp!

I perioder har jag varit så smal att min mens uteblivit och jag har alltid haft lägre fettprocent än mina partners.

Nej, jag tänker i försvarar mig. När jag ser mig i spegeln ser jag höfter, en rump och snygga bröst och jag älskar det!