kär,  V

Småsaker är viktigast

I natt har vi suttit och snackat om livet.
Jag älskar livet och har ett, kanske?, lite mer komplicerat förhållande till livet än andra eftersom att jag fått kämpa för att vara vid liv. Livet är ingen dans på rosor för någon och ska så inte vara heller.

I natt diskuterade vi lyckliga människor. Varför verkar vissa människor vara lyckligare än andra? Och min kloka vän sa något bra. Han sa att många människor tänker för stort och analyserar (overthinking är ett bättre ord) för mycket istället för att ta livet för vad det är.
Ett exempel är när en vän berättade att en helt främmande kille raggat på henne på krogen (vännen är nyskild) varpå jag gratulerade henne och hon svarar “nja, det var inte så roligt, kändes konstigt, men han fick mitt nummer kärlek kan ju växa fram!”.

Istället för att bara njuta av att någon tyckte att hon var attraktiv, snygg och trevlig blev hon besviken (?) över att det inte var hennes livskärlek. Och hur sjutton vet man det?

Alla i nattens samtal erkände att den som de nu är gift med (eller förlovad med) så var kanske inte tanken att det skulle bli så när det hela startade:
I berättade att hon tyckte att L var astöntig men rolig och att det var trevligt att bli uppvaktad.
L berättade att han tyckte I var snygg men för lång för honom så han ville bara ligga lite.
O berättade att han insåg att A var rätt för honom när det varit slut i flera år.
A berättade att hon insåg att O var rätt när alla andra alternativ var provade.

Och V berättade ju så här om mig, mest nyfiken på varför jag pratade tyska och var jag kom ifrån.

Det jag vill komma till är att jag verkligen tror att man ska glädja sig åt det lilla men också låta saker vara små. Go with the flow. Se var den där lilla saken och känslan för dig.

littlethings1