livet

Att bo hemma

home alone

Det är många som tycker det är knepigt att jag bor med mina föräldrar. Det kanske det är. Jag vet inte riktigt vad folk tyckte att jag skulle tagit vägen när det tog slut mellan exet och mig. Eller ja, jag hade ju kunnat flytta in i sommarstugan men det var inte läge att vara ensam mer än nödvändigt. Det som folk tycker är konstigast är kanske att jag bor kvar. Det kan man ju få tycka. Det kanske är konstigt men för mig känns det faktiskt helt naturligt. Det har nog tagit 11 månader för att jag ska må bra och känna mig hemma här. Det hade varit annorlunda om det var ett hem jag bott i tidigare men så är det inte. Min bror hade av någon knepig anledning ett rum här men inte jag. Jag skriver knepig för han har inte heller bott här men han fick ett rum när mina föräldrar flyttade hit. Det rummet fick jag efter förra julen. I september möblerade jag om och tog över arbetsrummet och förvaringsrummet. Det spelar egentligen inte så stor roll för saken är den att mina föräldrar är väldigt sällan här. Så jag bor inte riktigt med mina föräldrar utan mer i deras lägenhet. Och medan folk blir komiskt provocerad av det så kan jag meddela att jag blir provocerad av att folk som besöker mig för första gången går på någon slags husesyn utan att ens fråga. Det hände även när jag bodde med mitt ex och jag tror det är en svensk grej. Jag vill bara säga att man gör inte så. Man frågar åtminstone först. Skulle man nu få för sig att gå husesyn utan att fråga om lov så slänger man inte hur sig kommentarer om hur stor/liten lägenheten är. Sådant gör mig irriterad. Och man ska inte irritera värdinnan. Man bör även ha i åtanke att alla har olika referensramar. Om jag får fortsätta etablera lite regler så ser jag helst att man använder gästtoaletten om det finns två toaletter.

 

Ps. Var inte Home Alone en sjukt rolig film?