kropp,  tankar

Tanke: mer påverkade av vintermörkret nu

En vän sa till mig att hon känner sig mer påverkad av vintermörkret ju äldre hon blir. Att hon inte alls blev så här trött och deppig när hon var yngre. Det fick mig så klart att tänka på vad detta kan bero på.

Min idé var att vi hade det roligare förut.
Den här vännen har ganska precis börjat jobba 8-17. (innan har hon pluggat och efter det ströjobbat). Hur som helst med ett 8-17-jobb kommer ju ett ganska inrutat liv. Man går upp, äter frukost, halvsover på kollektivtrafiken dit, åker hemåt, handlar, lagar mat, ser på tv, går och lägger sig och börjar om. Det finns lite plats för utsvängningar, alla vardagar är ju rutiner, men har du oregelbunden arbetstid blir ju dagarna olika hur du än gör. Alla de där vardagstråkgrejerna ska du ju göra också, tvätta, laga lunchlådor och middag, städa, handla, planera middagar/livet, ja få livet att gå runt helt enkelt.

Och det jag menade med att vi hade roligare förut är två saker.
Ett) när vi bodde hemme och gick i gymnasiet, även om vi hjälpte till, så fick vi mycket serverat. Och framför allt behövde vi varken storhandla, planera eller få saker att gå ihop. Hjälpa till med middagen då och då var mer än nog. Efter skolan kunde vi ägna oss åt saker som var lustfyllda. Umgicks, pratade i telefon i timmar, tränade (för att det var roligt inte för att vi kände att vi måste) etc.

Två)  i början när vi flyttade hemifrån så var det ju lixom roligt att leka vuxen. Jag pluggade då och hade mer tid då jag bestämde själv. Kunde laga mat, träna, promenera när jag ville. Det var roligt att storhandla och att känna sig vuxen. Livet var trots allt inte så kravfyllt.

Blir ni mer påverkade av vintermörkret nu och i så fall varför?