Vänner: växa ifrån varandra

För ett tag sedan var en av mina bästa vänner och hälsade på. Vi har känt varandra sedan barnsben och alltid haft roligt tillsammans och det hade vi även nu. Jag kände dock att vi har börjat växa ifrån varandra. Eller nej, jag har börjat växa ifrån henne.
Efter gymnasiet så har hon jobbat på lite olika ställen och bott kvar i sthlm, jag flyttade däremot direkt och började studera och arbetar nu, dock i en helt motsatt bransch än hennes. Hon har precis flyttat från Sthlm och börjat studera på universitetet. Och jag känner att vi är mil från varandra just nu.
Hon pratar om fester, nya kompisar, killar som ska vara snygga och yttre faktorer som gör att hon inte lever det liv hon vill leva (t.ex. kan hon inte träna på gymet för att alla är så snygga där).
Medan jag är i en period där jag tittar mycket inåt och funderar på hur jag vill ha livet, med V, vardag, jobb, barn? Där jag filosoferar och tänker på kanske djupare frågor.

Det kändes som om vi inte hade något att prata om även fast vi hade det trevligt så tog lixom samtalsämnena slut. Jag hoppas verkligen att det bara är för tillfället vi är i två olika faser för det skulle vara så tråkigt om vi växte ifrån varandra.