tankar

Beräcklighet

Samma dag som sommarluften försvinner så kommer min England längtan. Så har det varit ända sedan jag flyttade därifrån när jag var nästan sju. Varje augusti känner jag att jag vill flytta till England. Jag vet precis hur sensommaren luktar och ser ut i England och jag vet ingen mer romantisk stad att vara i under augusti-september. Ofta rycks jag med i idén om England, jag blir som besatt och det enda jag kan tänka på är hur jag ska ta mig till London. Vi snackar inte en helg utan jag får för mig att jag ska flytta. Idén är väl inte så himla konstig egentligen. Min universitetsexamen är ju trots allt mest användbar där och engelskan är (eller var kanske) mycket mer naturlig än svenskan. Tankarna och drömmarna hinner springa iväg ganska långt innan jag kommer på mig själv om vad jag egentligen tycker om England. Det är ett u-land i mångt och mycket. Det är så sunkigt och primitivt. Ändå vill jag i skrivande stund inte vara någon annanstans. Vid närmare eftertanke tror jag det är lite som min snuttefilt. Det finns tre ställen i världen där jag vet att jag alltid kan åka och känna mig hemma. Där jag känner mig trygg. Och trygghet mina vänner, trygghet skulle jag ge allt för just nu.