Att ha kvar sina bra vänner

En sak som man blir tvingad till när man flyttar långt från sin uppväxtort är att prioritera bland sina vänner. Men kan lixom inte ha bekanta eller vänner som man inte tycker är jätteroligt för när man kommer hem så har man bara tid för de bästa.

Det tog lång tid för mig att förstå det och när jag var “hemma” så stressade jag ihjäl mig genom att träffa 3-4 kompisar på en dag och ingen träffa blev ju bra eftersom att jag hela tiden hade en ny tid att passa. Och jag kan tänka mig att de jag var bästa vänner med inte tyckte att det var så roligt när jag sprang iväg för att träffa en bekant direkt efter fikat.

Så även fast jag verkligen har bantat ned min bekantskapskrets och gör fortfarande så kan jag ibland ha för många att träffa. Ett riktigt i-landsproblem jag vet! För jag har fantastiska vänner.

Jag är knappt ensam en sekund. Hinner varken läsa, lyssna på musik och tänka. Och jag VET att sedan kommer en lång ensam höst. Då “ingen” hälsar på och jag inte hunnit få nya vänner. Ändå vill jag dra mig undan. Andas. Ha tid för mig. Sova ut. Läsa. Ja ni förstår?

Som utlandssvensk är det otroligt svårt med balansen. Det är allt eller inget känns det som ibland.
Jag vet inte om ni förstår vad jag menar?

Nu ska jag iaf klä på mig och möta upp ännu en av mina bästa vänner, det kommer bli underbart när jag är där men just nu känns det tungt.