Girlytalk

Förlåt

Så här är det. Han, mitt ex (ja, använder sällan det men han är ju det), känner till den här bloggen. Jag gjorde väldigt tidigt ett val om att vara ärlig med honom, respektfull och aldrig låta honom få reda på personliga saker om mig via internet. Mitt beslut känns ännu mer rätt efter hans patetiska uppvisande av denna nya tjejen på Facebook. Självklart kan jag vända på det och säga att jag inte är skyldig honom någon respekt med tanke på hur han behandlat mig men jag vill tro att min respekt kommer löna sig.
Nu tror jag inte han läser bloggen, han läser knappt hennes så tror inte han kikar in här. Lika mycket som jag vill vara respektfull så vill jag att ni ska få följa med på mina kanske lite knasiga singeläventyr för det finns en del sådana. Det är verkligen inte bara tårar eller stampande på samma plats där allt kretsar kring honom. Nej nej. Jag är en väldigt rolig person som är bra på att ha kul. Det känns rättvist att ni ska ta del av det roliga singellivet när ni så tålmodigt stöttat mig genom en fruktansvärt deppig vår. Varje gång tänker jag att jag bara ska träffa honom först, prata, berätta om mitt liv och bara vara kompisar. Jag väntar och väntar på att han ska hitta fotfästet där han är på någorlunda bra humör. Jag vet att så länge han är med henne är det osannolikt att han kommer vara rationell. Så min önskan om att få vara ärlig och uppriktig om mitt liv med honom innan jag delar det på internet känns inte hållbar. Jag känner även att jag ju än så länge är ganska anonym här och ingen av våra vänner läser bloggen. Så det kan omöjligen bli den offentliga förnedring som han utsatte mig för (ja, utsätter men jag bryr mig inte lika mycket längre). Så, jag ska sova på saken men jag tror jag ska släppa på spärrarna. Flirtiga sms, tok ungt hångel, telefonsex, gifta män och booty calls är väl ändå ämnen som bör avklaras på en blogg där tjejsnack är ledordet.