Förhållanden

Förlåtelse

20140622-010448-3888936.jpg

Idag såg jag Invictus vilket dels påminde mig om vår resa till Sydafrika och min enorma kärlek för landet men det gav mig också perspektiv. Det pratas en del om försoning och förlåtelse i filmen. Jag har tänkt på detta tidigare – hur jag skulle må bättre av att förlåta. Nelson Mandela kunde förlåta människor och saker som var bra många fler och värre än vad han utsatt mig för ändå kan jag bara inte. Det är som om det är det sista försvaret jag har. Det enda som håller mig upp. Jag kan bara inte förlåta honom hur mycket jag än vet att jag skulle må bra av det. Hur mycket jag än fruktar att det är nödvändigt för att kunna gå vidare. Det går bara inte. Men jag kan ju inte med Mandela i å tanke säga att skadan är för stor eller att det gjorde för ont. Det är ju bara löjligt. Jag måste hitta ett sätt att först försonas mer mig själv och sedan försöka förlåta honom. Jag hatar att allt hela tiden ska ligga på mig. Att den sårade ska vara den storsinta. Tur att jag inte är den svaga i alla fall.