livet,  tankar

Nu blir det en månad av tårar

Jag älskar fotboll och fotbollsVM. verkligen! Jag älskar allt med det. Sporten. Spelet. Spelarna. Draman. Glädjen och sorgen. Och varje år när det är vm (i fotboll, handboll eller friidrott) eller OS (ännu värre) så gråter jag som ett barn. Det är lixom inte en liten diskret tår utan jag storgrinar varje match. Eller inte i början men så fort det börjar betyda något. Eller jo, okej i början också.

Jag vet inte vad det är som gör det men mest tror jag att det är att det är så mycket jobb, fyra år men troligen en hel livstid som leder fram till bara några få sekunders avgörande. Som gör skillnaden av total lycka eller sorg. Jag vet själv hur det känns både att vinna och förlora viktiga matcher, inte VM, men viktiga för mig. och jag kan verkligen känna med de lag som förlorar eller vinner mot alla odds. och börjar någon på plan gråta då är jag helt körd. Eller någon annan av de jag ser på matchen med.

Nej jag har laddat med näsdukar för nu blir det en månad med tårar.

Tårar

fast jag gråter inte så här fint. Utan mer fulgråt genom näsan ni vet?

Kommentarer inaktiverade för Nu blir det en månad av tårar