After work

Här i Storbritannien så är det typ lag på att man har after work, MINST på fredagar! Så även på mitt jobb. Jag tycker det är en märklig kultur, för vi i Norrland (Sverige?) vi jobbar ju lixom och sedan går vi hem. Inget mer med det. I Sverige umgås vi också mycket hemma hos varandra, typ ska du komma över på en kopp te? Vi kan ju äta middag hos mig? Eller ska vi gå hem till dig eller mig? Här i UK så umgås man ute. Ska man äta middag då ses man på en pub eller restaurang någonstans som passar båda, har man familj så kanske man träffas i parken inte i någons trädgård. Jag upplever det som ett ganska vanligt fenomen även i södra Europa men att man bara slår sig ned på en restaurang eller uteservering och väntar på att någon ska komma.

Hur som helst har jag svårt för after work-kulturen. Dels är jag en klassiskt hemmakär person som gärna hänger med människor jag redan känner, så klart hemma hos någon. Men sedan är det också så att jag har en tydlig gräns mellan mitt arbetsjag och mitt privatajag och iom after work så suddas den gränsen ut.
På jobbet har jag en del ansvar (över människors liv, om man vill vara så dramatisk) jag är ung och ser ung ut och känner därför ett stort behov av att vara professionell, lite allvarlig och saklig. Privat är jag flamsig har riktigt dålig humor, skrattar åt allt, klantig. Självklart finns det likheter också, jag är inte helt scitzofren, men i det stora hela.

Sedan är jag också av den åsikten att jag umgås med mina arbetskamrater nio timmar om dagen. Det är mer än vad jag umgås med någon annan inklusive min sambo eller mig själv, så varför ska jag då lägga även fredagkväll tillsammans med dem? Nej då vill jag vara hemma i soffan och bara slöa.

Vad tycker ni om after work?