barn,  kropp

Tänk på vad ni säger!

Vi är ett gäng personer som brukar umgås, ganska frekvent och det brukar vara väldigt härligt. En person är större än oss andra. Till saken hör att jag är väldigt liten. Jag är under 160 cm och väger mindre än 45 kg. Personen som är större är 165 cm ungefär och jag skulle uppskatta att hon väger 75 kg. Så hon är absolut inte väldigt tjock utan kurvig. Hon är också en sån person som har lätt för att lägga på sig och naturligt stora bröst och “putig” rumpa. Ni vet säkert vilken typ av kropp jag syftar på. Kurvig med smal midja och sedan större bröst och rumpa. Visst för att ligga mitt på skalan så kanske hon skulle gå ned några kilo men hon är betydligt mer vältränad än många andra och vad jag vet, nöjd med sig själv.

När gänget sågs sist så var det en person som tog henne avsides och sa “du är för tjock! Och det är för att du äter för mycket varje dag”. Jag såg att hon blev ställd men hon tog det bra. Idag när vi sågs hela gänget så sa samma person att hennes rumpa var “för stor”. Jag ser på den större kvinnan att hon blir “påverkad” men återigen så tog hon det bra. Tog en liten diskussion om det men släppte sedan ämnet.

Personen som kommenterade min vänninas kropp är fyra år. Och jag tycker att det är för jävligt på så många olika plan. Kanske främst för att den här fyraåringen tycker att det är okej att säga till folk att de är för tjocka eller har för stor rumpa. Och det är ju, självklart!, något hon har lärt sig från sina föräldrar.
Vad tror ni att den här fyraåringen kommer ha för sin på sin egen kropp under t.ex. puberteten? Eller senare i livet? Vad kommer hon i framtiden säga till sina vänner och hennes föräldrar säger dessa saker i hennes närvaro?

För den här fyraåringen vet mycket väl vad det är hon säger och hon säger det nedvärderande och med en “elak” ton. Det är inte ett konstaterande som i att du har stor rumpa, som vissa barn kan slänga sig med (ofta i jämförelse med sig själv). Utan det är en FÖR stor rumpa.

Som vuxen, och främst som förälder, måste man tänka på vad man säger till barn. Och framför barn. När barn hör. För de skitsnack som du sysslar med hemma, det tar dina barn med sig och säger högt. Man kan  med andra ord säga att hennes föräldrar är väldigt avslöjade.