The Players

När killar och sådant började bli intressant så upptäckte jag tidigt att jag var bra på att flörta och spela. Generellt är väl killar ganska lättlurade i och för sig. Jag fick relativt tidigt en pojkvän. Och vi höll ihop ett tag, några år. Efter det var jag ledsen. Länge. Jag var varken känslomässigt eller sexuellt intresserad av killar. De var vänner. Inget mer. Under denna tid träffade jag några av de bästa och roligaste vännerna jag någonsin haft. De flesta killar, väldigt snygga sådana, och många bortskämda rikemanspojkar med alldeles för mycket pengar. De var riktiga players. När vi gick ur var det gratis champagne och drinkar på borden. Och tjejerna föll som flugor. Det hände väl ofta att en kille hånglade med två olika tjejer under en kväll. Inga konstigheter alls. Hade någon mot förmodan flickvän var han garanterat otrogen. Att de skulle vara trogna fanns inte. Jag älskade dom som vänner men skulle aldrig i hela mitt bli kär i någon av dom. Eller jo kanske en, vi hade något av ett komplicerat och väldigt hush hush förhållande. Eller så komplicerat var det inte. Han var mitt säkra kort och jag hans.

Hursom haver, dessa killar lärde mig allt om hur man leker – sexuellt utan känslor. Hur man får det man vill, hur man spelar på andras känslor, hur man inte bryr sig och hur man inte flörtar utan känslor. Egentligen är det väl inte en egenskap man ska skryta om men jag tänker inte sticka under stolen med att jag tycker det är kul att leka. Jag brukar välja de som kanske är lite av players de med. För att antal skadade ska hållas så lågt som möjligt. En fördel är att jag sällan blir playad själv även om det är kul att låta någon tro det. Eller ännu roligare, visa att man spelar spelet bättre.

Nu var det ju inte alls mig jag skulle skriva om utan wannabe players. Har ni stött på sådana? De som tror de kan leka men i själva verket saknar både självförtroende och distans för några spel. Players har sällan bekräftelsebehov utan leker för att det är kul. Att vara player med bekräftelsebehov funkar inte alls. Det är bara patetiskt. Jag skulle dessutom tro att det slutar med att man trasslar sig in i något man inte kan ta sig ur. Jag antar att de är de som skaffar sig en regelbunden knullkompis som man har ett invecklat känsloliv med. Och det, det är inte cool någonstans.