livet

Det behöver inte vara lätt

I dagens samhälle, och kanske främst bland 90-talister (?), så finns det en trend eller ett beteende där man när det blir jobbigt så ger man upp. Vi har så otroligt många valmöjligheter idag och därför så kan vi hoppa av en utbildning och hoppa på en annan om vi tycker att det blir för svårt. Samma sak med jobb och det är ju faktiskt ganska okej idag.
Det är också något som uppmuntras barn, att prova allt. Vi för över beteendet till våra barn, vi låter även dem söka efter det där gräset som alltid är grönare någon annanstans.
Jag säger inte att det bara är av ondo, kanske har vi som är äldre och de som är ännu äldre än oss plågat oss igenom saker helt i onödan för att vi sätter en prestige i att inte ge upp eller sluta?

Blondinbella är, i mina ögon, både framgångsrik och duktig på det hon gör men hon är också expert på att få allt att framstå som så lätt. Saker behöver inte vara lätta för att man ska vara framgångsrik, eller duktig. Tvärtom så är det där kämpandet något mycket värdefullt. Vi lär oss saker om oss själva men också för att framgången då kommer kännas så  mycket sötare.

Ibland har jag haft det lätt och visst har jag haft tur med jobb och att jag har träffat bra killar. Men jag har också fått kämpa. Både privat, i förhållanden och i arbetslivet har jag fått slåss för min sak. Med både näbbar och klor. Ibland har jag insett att det sättet jag slåss på inte leder någonstans utan att jag stångar huvudet mot väggen och då är det dags att gå vidare och ibland har kämpandet gett resultat. Det är en konst att känna av den gränsen.
Men att kämpa har gjort mig till den jag är, den har gett mig styrka och självförtroende och den har gett mig ett hum om vem jag är och hur mycket jag kan göra om jag bara vill. Hur mycket jag kan ge om jag ibland får. Och hur mycket jag kan få tillbaka om jag kämpar. För det är inget fel att kämpa även om det är förbannat jobbigt ibland.

 

worthit