ex,  vänner

Drabbad av melankoli

jag har berört ämnet tidigare men jag känner att jag vill göra det igen. Det finns en person som jag saknar något fruktansvärt mycket. Inte bara så där ibland utan så att det skär i hjärtat.
Jag skulle kunna skriva att det är hans fel, men det är nog mer mitt. Det känns åtminstone som om jag förstörde mitt livs chans, kanske tom mitt livs kärlek.

Det är få människor som har varit så nära mig som han var. Han var den första jag ringde eller smsade när jag var glad men också när jag var ledsen. Även fast vi inte bodde i samma stad så fanns han alltid vid min sida. Det var som att ha en skyddsängel, en person som alltid ville mig väl under omständigheter som inte var de bästa.

Jag delade mina drömmar med honom och han med mig. Och jag saknar det ibland så att det gör ont. Sättet som han fick mig att känna, som om jag låg i en skål med gröt och inget ont kunde hända mig. BZrmVc3IcAAaNGx.jpg large

 

Jag är en annan idag, och han finns inte i mitt liv. Jag tror att det är för det bästa. Ändå kan hjärtat brista och nyfikenheten över hur han har det bli så stor att jag bara måste snoka reda på honom. Istället för att vara inne i värmen så står jag utanför och får gissa mig till vad han har för sig. Istället för direktinformation är det radiotystnad.

Livet tar vändningar som vi inte kan förutse och livet kan förändras på en minut, men jag trodde alltid att jag skulle vara ett subjekt i hans liv och inte ett objekt. Eller något ännu mindre än det. Jag är ingenting. Och det gör ont.