Snart är det jul igen

Förvisso känns det som jag levt i en koma i sex veckor men ändå, är det jul nu igen? Min favoritmånad september minns jag knappt och oktober fanns aldrig riktigt men innan det han bli november så dök alltså julsakerna upp i butikerna. En kanske nödvändigt om än smärtsam påminnelse om att nu är det snart första advent.

Mitt förhållande till julen är egentligen en kärlekssaga. Jag älskar julen. I år känner jag dock mest känslomässig panik över julen och julfirande. För mig handlar julen om vänner och familj. Kvalitetstid och kärlek. Något jag varken längtar efter eller vill utsätta mig för just nu. Jag hoppas innerligt att jag mår snart så jag kan börja njuta av julstämningen. Om inte så har jag redan bestämt mig för att fira julafton ensam. Och det känns helt okej faktiskt. Klart det vore roligare om jag mådde bättre och vill vara med mina nära och kära. I år kan jag till och med tänka mig vara lite med hans nära och kära.