Förhållanden

The One

20131101-233344.jpg

Igår köpte jag boken Kärlek – en handbok. Den var precis som jag hört simpel och fylld med självklarheter. Självklarheter man kanske glömt allt eftersom vardagen rullat på. Då och då dök även några väldigt nyttiga påminnelser upp och en och annan ny tankeställare. Tänkte jag skulle skriva en liten recession senare.

Jag fick frågan häromdagen om jag trodde min sambo var “the one”. Om han var han med stort H. Den rätte. För mig så finns det inte en “the one”. Tanken att det skulle finnas en person som är den rätte utav alla människor i världen är för mig helt befängd. Jag tycker det säger sig självt att även om man tror på konceptet så borde den finnas fler än en som är dom rätta. Så som jag ser det så gör man sitt förhållande till förhållandet med stort F.
Boken skrev dock något annat men minst lika klokt. Att man själv gör sig till den rätte. Detta inkluderar även att gå in i förhållande med rätt inställning. Att vara medveten om att förhållandet kommer vara underbart men även utsättas för enorm press. Sannolikt är att det kommer hända oberoende av vilken partner du väljer. Och det är så jag ser det. Jag har hittat en man jag älskar och en man jag vill älska resten av mitt liv. Det tog dock ganska många år innan jag hittade den säkerheten och lugnet i förhållandet. Det tog skrattretande lång tid innan jag ens kom över rädslan. Helt borta är den inte nu heller. Tanken på äktenskap och familj är så sjukt läskig men den rädslan ligger oss mig och mig bara. Ingen man i världen skulle kunna trolla bort den.
Någonstans efter fem år tror jag att många av de problem som dyker upp kommer vara problem i dyker upp i alla förhållande även om det är med en annan man. Det tog även lång tid för mig att finna mig i att känslor förändras och att det är okej. Ja jösses, det har tagit mycket tid för mig att finna mig i ett livslångt förhållande.