Nitton!!! Inte nitton.

Här om dagen fick jag ragg. Åh ja, det händer fortfarande. Jag är bara 30 inte 78. Pojken i fråga, ja pojken, var 19 (!!!). Och som inte det vore nog så tyckte han att det skulle vara kul med än äldre kvinna. Det var så många sorters känslor som kom med det där ragget.

Först var det ju lite smickrande. Det var faktiskt smickrande ganska länge men efter några timmar kom den. Ångesten. Inte över att jag är 30 utan över att han är 19. När man är i den åldern tycker man ju förvisso att man är äldre än äldst och mer mogen än den mest mogna föräldern. Några år senare vet man bättre – när man är 19 är man ett barn. Förvisso ett barn som får ta körtkort, köpa tequilla i baren och till och med röst men fortfarande ett barn. Jag är alltså mer än tio äldre än honom. Mellan 19 och 30 är det mycket måhända att det inte är lika mycket mellan 50 och 60. Jag ska inte ljuga, visst är tanken på en toyboy kul och 11 års skillnad är kanske inte så farligt men när han är 19 är det lite väl ungt. Hur mycket jag än vill leka så går det bara inte. Samtidigt försöker jag tänkte lite filosofiskt; att ålderna bara är en siffra, ett koncept vi hittat på, att det inte på något sätt är definierande. Det låter ju så fint men när det väl kommer till kritan och man står där med en 19-åring när man själv är 30 då känns det inte lika vackert. Hur ung man än känner sig som 30 och hur vuxen 19-åringen känner sig så kännes det lite för fel för att utforska.

Sedan var det då det är med att jag nu kan ses av vissa som “en äldre kvinna”. Det kan jag säga redan nu att jag inte alls är bekväm med. Är man inte en “äldre kvinna” efter 40 typ? Måste inte en “äldre kvinna” varit gift minst en gång? Måste inte en “äldre kvinna” vara typ sexgudinna? Jag vet inte men jag tycker inte jag är en “äldre kvinna” mer än att jag är på pappret äldre. Samtidigt är det ju hysteriskt kul att jag nu kan få ligga på “äldre kvinna”-kortet. Trodde det skulle dröja minst ett decennier till innan jag kunde använda det men tydligen inte!