Förhållanden,  Känslor

Det grönare gräset

photo-1

Jag brukade tycka att otrohet var fel. Punkt. Det fanns inget att diskutera. Det var moralist fel, respektlöst, elakt och oerhört egoistiskt. Det tycker jag väl i och för sig att det fortfarande är men jag kan också se att det inte är så svart och vitt som jag gjorde det. Jag brukade döma – det gör jag inte idag. Förr tyckte jag att var man otrogen skulle man typ samma sekund erkänna – så tycker jag inte idag. Eller ja, jag tycker nog samma idag men jag kan se att det finns vettiga och godtagbara anledningar till att inte säga något.

Däremot är jag genuint nyfiken på varför man är otrogen, om man ska berätta och om man borde förlåta. Sedan funderar jag mycket kring det här med vilket som egentligen är värst, den känslomässiga otroheten eller den fysiska. Ofta tycker jag att det är snäppet värre att vara tokförälskad i någon annan än att ha ett one-night stand med någon man aldrig inte känner och inte heller kommer träffa igen. Kombinationen är ju tveklöst det värsta. Men jag tror, eller nej jag vet, att även de händer utan att man älskar sin partner mindre för det. Jag tror att det är en litet rop på hjälp eller rättare sagt rop på uppmärksamhet. I alla för kvinnor. För män tror jag mycket väl att det kan vara så lätt som att det är ett sexuellt behov. Det kan det säkert vara för kvinnor också men det är nog ofta något mer.

Jag är nyfiken, vad har du för syn och erfarenhet av otrohet? Kan du inte dela med dig? Helt anonymt såklart.

Kommentarer inaktiverade för Det grönare gräset