Kula

Läser att Blondinbella är gravid. Tänker å nej, inte en till. Inte för att jag ogillar henne på något sätt eller missunnar henne men så här är det, en liten del av mig önskar att det var jag. Det ska erkännas att denna lilla del har blivit större och större för varje månad. Innan januari hände det aldrig att jag kände så. Nu händer det titt som tätt att jag känner att jag är redo för barn. På många sätt är jag inte redo men jag tror att delar av mig aldrig kommer känna mig redo. Jag känner bara att för varje bloggare, kändis och bekant som blir gravid blir tanken på barn mer bekväm. Jag är dessutom realist. Tänker att det är inte alla som blir gravida på första försöket. Med en sambo som är ganska många år äldre än mig så stressar det mig lite. För funkar det inte naturligt så finns det ju alternativ men det är alternativ som även de tar tid. Så, ja det stressar mig lite mer för varje dag som går. Ännu mer så när min sambo har svårt att prata om det. För är det något som stressar mig mest av allt så är det att göra slut, hitta någon ny som man klickar med, kila stadigt ett tag, gifta sig och sedan bli gravid. Bara graviditeten är ju nio månader. Jag har försökt ta upp det är med min andra hälft. För det är en del som ska avklaras innan jag blir gravid. Främst då giftemål och sedan en massa gängande. Han är  inte typ som gillar att samtala om intima/känslorelaterade saker så jag vet inte riktigt vilka bud som gäller. Och medan jag går och funderar på hur vi ligger till så blir alla andra gravida. Visst, det är ingen tävling och jag är glad för deras skull men nu börjar det som snart göra lite ont.

Men Isabella, stort stort grattis!