• Girlytalk

    Utvärdering av januari 

    Så är januari äntligen förbi! Varmt välkommen februari! Januari har varit lite deppig, så som det alltid är så när jag ser hur jag ligger till mot mina mål blir jag föga förvånad: 

    Jag har tränat 21 av 31 dagar vilket är för lite om jag ska nå mitt mål på att träna 300 dagar i år. Skärpning! Dock tycker jag redan att jag mer medvetet väljer träning och känner ett visst resultat.  

    Jag har läst 1234 sidor vilket ju är mer än januaris beskärda del av böcker (enligt målet på 10 000 sidor). 

    De andra målen står jag still med. Jag har skänkt pengar och uppmanar andra att skänka pengar till de som jobbar ideellt med flyktingar och jag har använt min bullet journal dagligen. Men jag har inte besökt någon ny plats… 

    ja januari ör seg och för mig ganska lustlös. Jag har svårt att motivera mig och bli slö. Vill bara vara inne och kura. Nu kommer februari och jag hoppas att vi får hålla oss fortsatt friska och kämpa på med mina mål. Framförallt träningsmålet skulle jag vilja ligger lite plus på för att kunna lata mig mer andra tider på året. 

    Här är mina mål för 2018 i sin helhet.

  • Girlytalk

    Det här saknar jag! 

    På annandagen var jag på handboll. En fin tradition då jag i en period kände hela laget. Alltså det ena laget. 

    Handboll är en liten sport så känner man en känner man alla. De som var i laget då är mina närmaste idag och några av de vi firade jul med. Men det var två är sedan jag så det här laget live, innan Nils! Tiden rusar! Nu känner jag fler på läktaren än på plan men två känd ansikten fanns igår. 


    Jag är uppvuxen på handbollsplanen med kusiner i landslaget och sjölv i ungdomslandslag. Åh jag kände hur mycket jag saknar det där. Lagsport, gemenskap. Den där tråkiga uppvärmningensövningen som alla gör. Klistret!!! Hur skorna känns mot golvet och kämpande. Ljummet vatten och göra mål. 

    Det var tider det! 

  • Girlytalk

    Det gör ont och går långsamt men

    Jag har fått klartecken att träna igen! Woho! Jag älskar det! 

    Jag har ju den där Bäckenskadan och så graviditet med mjukare fogar på det så det är ett år sedan jag tränade ordentligt. Jo men just det kräktes ju så mycket också. 

    Har kunnat köra mage- och ryggträning sedan Nils kom men nu får jag också springa. Så härligt! 

    Jag är ju själv utbildad inom träning men oj va svårt det är att ta det lugnt. Jag springer långsamt (6min/km) och kortare sträckor 5-7 km och är lite deppig över min katastrofdåliga kondis. 

    Det gör ont men det blir bättre. Är så peppad! Älskar träningsvärk! 

  • Träning

    Kniiiiip!

    Typ det viktigaste du kan träna innan och efter en förlossning är musklerna runt slidan och bäckenbotten, knipmusklerna. 

    Så jag har börjat lite. Jag tänker mig att ju fortare jag kan knipa dessto fortare kan jag börja springa, och det längtar jag verkligen efter.

      
    Det absolut sjukaste rådet jag fått var från en app som föreslog att min partner skulle stoppa in ett finger i min slida som jag sedan skulle knipa runt och då kunde partnern känna om jag knep rätt eller inte. Känns isf som en bättre idé att ha mitt eget finger där om jag är osäker men vad vet jag… 

    Bilden är från snippgympa som också har massa bra knipövningar.

  • Träning

    Dum idé! 

    Jag har ju mått bättre i några dagar nu dvs kräks inte om jag tar medicinerna så självklart tänkte jag prova att träna. Det var en katastrofalt dålig idé! 

    Provade långsam jogging men kroppen pallade inte ens en promenad. Försökte sedan väldigt lätt styrketräning men det tyckte inte kroppen om heller. 

    En dum idé, ja visst! Men jag tränade varje dag innan jag blev gravid och jag sprang flera mil i veckan. Jag saknar det både mentalt och fysiskt. Även fast jag vet att kroppen förändras när man är gravid och kanske aldrig blir den samma så blir jag ledsen när kroppen inte känns som om den är min. 

    Från det ena till det andra har jag äntligen köpt en luftfuktare! Underbar! 

      

  • Träning

    Mål 2016 del 2

    Min andra halva av nyårsmålen handlar lite mer om mig. 

    Först och främst vill jag ta dagliga promenader efter att barnet är fött. Jag är helt besatt av tanken på att barnet ska sova i vagnen en gång per dag och att jag då ska promenera. När kroppen är återhämtad kommer jag att börja min rehabträning och hoppas att jag kan träna fritt i slutet av 2016. 

    Mitt andra mål är att snabbt få in någon form av rutin för mig själv. Detta är så klart delvis beroende av bäbisen men jag tänker att om jag har någon form av positiv rutin på mina dagar så kommer bäbisen sakta men säkert anpassas till det. I en positiv rutin ingår för mig att inte sova för länge på dagen, gå ut dagligen, äta riktigt mat (detta är dessutom nödvändigt för mig) och åtminstone då och då träffa vänner eller bekanta. 

    Mitt sista mål är att vi ska resa någonstans i november/december. Jag föreslog som ni kanske minns kap verde. Sedan har vi pratat lite om USA, (kanske hälsa på Ika…) och här om dagen föreslog V att vi ska ta bilen och åka till Island för att campa… Jag är skeptisk till det förslaget ska jag erkänna, men en resa ska vi på! 

    Vi har ju ingen aning om hur året blir och jag försöker vara ödmjuk inför det. Vi kan få ett barn som skriker mycket, sover mycket eller så kan vi ju faktiskt få inget barn. Vi vet inte vad som väntar men jag tror på att man måste drömma och ha mål för annars blir det ju bara som att driva runt på öppet hav. 

  • Girlytalk

    Varför blev jag gravid?

    Jag sitter här och känner mig som ett frågetecken, jag är ju tydligen gravid nu. Vi har försökt i 1 år och 1 månad och nu är vi där. Och jag känner mig inte alls speciellt glad utan mer deppig, influensa sjuk och frågande.

    Jag funderar på varför jag blev gravid just nu. Som ni säkert vet så tränade jag mycket och jag hade planer på att springa ultra marathon (det vill jag fortfarande men det får bli om något år) och det i kombination med en arbetsplats som gav mig ångest, magsår och en sån stress att jag grät varje morgon var kanske inte den bästa av mina idéer. Jag slutade på ångest-jobbet i april och började på mitt nya jobb där stressen är på en helt okej nivå, det är en person som driver mig till vansinne men ledningen och de övriga kollegorna är bra. Jag mår bra. Tycker det är roligt på jobbet (så länge jag inte träffar på idiot-kollegan) och jag kan vara så bra som jag kan.

    Så i somras då tog lixom kroppen slut. Jag kunde inte alls prestera så som jag ville längre och jag fick lägga ner i princip all träning. Jag gick upp i fett och ner i muskler så min vikt står på +-0 men så klart har kroppen förändrats lite. Och nu är jag rädd för att det är därför jag blev gravid. Och att det betyder att jag inte får träna förrän typ om ett år. Jag saknar träningen så mycket men känner mig feg nu. Typ som om det där millimeter stora embryot som bor i mig skulle ramla ut om jag tog några löpsteg.

    Jag vet att det är många som tränat under graviditeten och jag har alltid trott att jag också ska göra det, men nu vet jag inte längre, vågar jag chansa på det?