• Girlytalk

    Jag gillar att landa i lögnen

    Jag lyssnade på Anna Hedenmos sommarprat. Det var lite spretigt, det ska jag erkänna, och kanske lite skrytiga ibland med episoder jag inte riktigt fattade poängen med typ en lång episod där hon berättar om när hon intervjuar Henning Mankell.

    Hon pratar om sociala medier och bilderna vi lägger ut. Ytan. Det perfekta. Var det inte likadant förut? Att man tog fram kameran i de lyckliga stunderna? Hon frågar sig om släktingar var lyckliga som på bilden eller vad som fanns bakom.

    En viktig diskussion. Ja. Vi behöver hela tiden påtala att Instagram inte är verkligheten. Mammarollen är sällan rosenskimrande dygnet runt så som den kanske framställs. Även min sjukdom, diabetes typ1, kan jag tycka framställs ganska glamoröst i sociala medier med de som är självutnämnda ambassadörer för sjukdomen.

    Samtidigt så vill jag så gärna landa i det lyckliga när jag tänker på tex mina farföräldrar. Klart jag vet att de gick igenom svårigheter på alla möjliga sätt och plan livet igenom. Men jag vill lixom tänka på hur fint det blev till slut, att de var mestadels lyckliga, ja lite “slutet gott, allting gott”. Så vill jag också tänka på mina vänner. Att det finns massa problem och svårigheter vi delar men det är de fina stunderna jag vill landa i.

    Jag vill inte att Nils som vuxen ska behöva fundera på om jag var lycklig på den eller den bilden eller vad jag dolde bakom leendet. Jag vill att han ska veta att jag är en människa med kamper, sorger och glädjeämnen precis som alla människor. Men att jag i grunden är lycklig. Framförallt vill jag inte att han ska känna att han behöver bära varken mina sorger nu eller senare i livet.

  • Girlytalk

    Hur mycket tid tar sociala medier?

    SVT har ett program som heter “tidsjakten” och visst är det intressant med tid eftersom att vi inte kan köpa mer av det men samtidigt är det något vi verkligen behöver. Och när vi lägger där och tror att vi ska dö så är det enda vi önskar oss mer tid (tro mig jag har gjort det).
    Jag såg programmet om sociala medier där de hjälper en bloggar som iofs var lite i extremaste fallet eller? Förutom att jag fick mig en tankeställare av programmet som sådant så hade de också med lite andra element om tid som jag tyckte var intressanta. Jag rekommenderar er verkligen att se programmet som finns här.

    Är sociala medier verkligen sociala? och vad är riktiga vänner? hur mycket tid är det rimligt att du lägger på instagram?

  • Girlytalk

    No more phone

    I helgen hade jag en av mina bästa vänner här, hon har ett allvarligt telefonmissbruk. Så fort hon är ensam t.ex. Om jag går på toaletten så ringer hon någon, ja på allvar! Hon ringer mig kanske tre gånger om dagen.

    Hon kollar sociala medier ungefär var femte minut. Hon uppdaterar inte själv men har ett enormt behov av att veta vad andra gör eller ska göra eller tänker.

    Det gör mig ledsen, att hon inte kan se en film utan att titta på mobilen, inte äta frukost utan att smsa eller laga middag utan att kolla telefonen. Jag dras med i detta och det vill jag absolut inte! Tänk om jag gör någon ledsen eller besviken? Nej nu ska jag vara hård med mig själv, betydligt mindre telefontid!