Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Etikett: serietips (sida 1 av 2)

Serietips: how to get away with murder

När jag var sjuk i början på april och kroppen skrek efter vila då tänkte jag att jag skulle sträckse något lättsamt. Jag såg så hela första säsongen av how to get away with murder.

Bildkälla: ABC

Det är en kriminalserie från 2014, så de första av er kanske har sett den redan? Den handlar om en advokat och hennes studenter, varje avsnitt är ett nytt fall som lixom börjar och slutar i avsnittet och sedan är det ett stort fall som följer med i alla avsnitt och som visas då och då i spännande tillbakablickar.

Den är spännande och ganska mörk. Men jag tycker inte den passade för att sträckse. Den är ganska rörig och jag hade gärna sett sen tillsammans med någon så jag hade kunnat fråga och diskutera vem som var vem och vem som gjorde jag.

Jag gillar verkligen den smarta och kanske lite galna advokaten Annalise. Och ju längre jag ser desto mer gillar jag studenterna också. De är lite som de fem vännerna i “fem-böckerna” som är kompisar och löser spännande brott tillsammans. Ju längre serien går desto mer får man veta om alla. Så det är en smart serie med många detaljer. Se den och häng med ordentligt. Kanske en serie som kämpar sig allra bäst för mörka höstkvällar egentligen men man kan ju alltid dra ned persiennen.

Serietips: dips & dirty John

Fördelen med att vara sjuk utan barn hemma är att jag verkligen kunnat koppla av och se serier. Drack te och vilade järnet!

Först såg jag dips på SVT , då var jag inte riktigt sjuk än och skrattade så jag grät. Den är så himla knäpp och barnslig. Kiss och bajs blandat med allt annat man absolut inte får göra i jobbsituationer. Eftersom att arbetskulturen här är mer strikt så blir det extra absurt när man ser den här.

Bildkälla: SVT

Sedan såg jag dirty John på Netflix. Om en bedragare som utger sig för att vara lite allt möjligt för att få pengar. det är mycket stämningar hit och dit och jag känner mig så tacksam för att vi inte har den typen av rättssystem i Sverige. Netflix lyckas ofta få bra skådespelare till sina produktioner vilket så klart räddar dem men tycker också att de ofta gör lite väl utdragna serier. Åtta avsnitt är lixom fyra för många. Men nog är det spännande med bedragare och att få sitta framför tvn och veta bättre än huvudpersonen. Tycker ändå den var sevärd, spännande och lagom lättsam för en sjukdag.

Netflixtips: you

Det är så tråkigt att leva med mig. Jag älskar “dålig Tv”. V älskar bra Tv. Det är ju tom hans jobb och jag vill bara se modern family om och om igen typ. Är väldigt kräsen. Kan läsa tunga böcker och ha det ganska tungt på jobbet så serier ska vara ganska okomplicerade för att jag ska fastna.

Så… i januari såg jag Netflix-serien You.

Den är… lättsam… och så där lagom spännande, lite jobbig för att jag blir såååå irriterad på huvudpersonerna. Inte så där genomgoda någon av dem. Och med ganska (orimligt) många skelett i garderoben.

Det är så där så att man kan städa lite samtidigt eller skriva blogginlägg. Det krävs lixom ingen hjärnkapacitet att följa med i handlingen även om den inte är helt platt och lurar en då och då.

En bra serie för att sträckkolla en kall helg eller kanske en slappardag, men absolut inget måste. Lite kärlek, lite sex och mycket psykopater.

Serietips: handmaid’s tale säsong 1

Så efter att jag läst boken som serien baseras på vågade jag mig på att se första säsongen och kan komma med ett utlåtande.

Jag är så glad att jag läste boken först, boken är väldigt enkel. Och det är just enkelheten som gör den bra. Det är inga krusiduller men heller inga överdrivna detaljer. Jag tyckte också om att det var så mycket kvinnokamp i boken. Kvinnor som hjälpte varandra. Det var egentligen bara huvudpersonen och hennes tankar som det handlade om och det tyckte jag var fint. Skönt och häftigt att få se världen bara genom en person.

Serien är betydligt mer komplex och mer fler groteska detaljer. Personer som i boken bara nämns med “det var sista gången jag såg henne” har en hel historia runt sig i serien. Något av det jobbiga med boken var just ovissheten men det var också det som var bra. Att man inte fick veta vad som hände huvudpersonens barn och man gjorde att det fanns ett så hjärtskärande hopp. IOM att man i serien vet det försvinner många av mina känslor. Så även om jag tycker att boken var bättre så är serien också helt fantastisk! Skådespelarna ör jättebra och roligt med en del svarta i roller. Om jag ser serien som en separat historia men en delvis annan berättarteknik blir den ännu bättre. Kvinnor och dystopier. Och, som sagt var, motståndsrörelser! Drömmen!

Serietips: the rain

Den senaste tiden har det blivit uppenbart för mig att jag är vuxen. Serien the rain på Netflix fick jag tips om av en vän som sa att det var den mest spännande serie hon sett. Hon kunde inte bärga sig till nästa avsnitt.

Serien som är en klassisk dystopi handlar om att ett dödligt virus sprids med regnet, ett syskonpar överlever och försöker hitta igen sin pappa. Serien är, trots sin engelska titel, dansk.

Jag tycker att serien är för simpel, för mycket ungdomsserie för min smak. Jag som alltid älskat det okomplicerade i ungdomsserie (och litteratur) kände hela tiden att det var för enkelt. För enkla förklaring och så mycket frågor typ hur tänkte de där emellan? Och typ hur kan detta vara farligt men inte detta? Och hur kan dessa rena vatten men ingen annan? Och så inslängda kärlekshistorier.

Med det sagt så är det en okej ungdomsserie. Relativt välspelad i sin enkelhet. Storyn håller i det stora hela så tar man det för vad det är så är det absolut bra underhållning. Men luckorna är för många för att jag ska tycka att den är bra.

Serietips: big little lies

Sist på bollen har vi sett big little lies, en superbrisbelönt serie, som dessutom är baserad på en bok jag verkligen gillade.

Boken och serien är verkligen lika varandra och båda bygger på överraskningarna, man ska lixom vara helt säker på en sak och så kommer en twist och “aha NU förstår jag!!!”

Jag hade ju som sagt var läst boken så för mig var överraskningen 0 och därmed var det inte en speciellt bra serie.

Dock ska jag säga att jag tyckte att alla skådespelare var brillianta och jag förstår verkligen varför Alexander Skarsgård tagit emot så många priser för sin roll, så fantastiskt spelat!

Har också två saker att säga om Alexander Skarsgård:

1) hur lik är han inte sin pappa?!

2) jag gissade på att han är lite äldre än mig och började närma sig 35… det visade sig att han är 40 och jag är 35. Kris!

Serietips: friends from college

Har halvt om halvt fastnat i en så dålig serie. Den handlar om vänner från college som träffas efter 20 (?) år, eller de bor alla i samma stad igen efter 20 år, och ja ni kan ju förstå hur det blir? a la baksmällan så fastnar alla i sina gamla roller och humorn är så himla låg. Jag kan heller inte påstå att det är några stora skådespelarinsatser i serien. Några gånger varje avsnitt skrattar jag högt men alltså den är såååå dålig och det är sååå skönt att titta på. Hjärnan bara stänger av och ja, inget händer. eller allt händer. Alla beter sig som mansgrisar och fyllesvin och det är så långt från mitt liv att det blir roligt men mest är det väl tragiskt.

FRIENDS FROM COLLEGE

Dock är vinjetten himla fin. Man ser bara ett middagsbord med olika mat på typ och jag hade det aldrig så på universitetet. Jag har inga universitetskompisar kvar och jag kände mig väldigt ensam då. Jag hängde med min granne då och sedan i slutet träffade jag min exman. Min tid på universitetet präglades av privata konflikter pga idioter som försökte utnyttja att jag var ung och jag orkade lixom inte hänga med de andra på studentpuben och liknande saker. Jag kan ångra det lite nu, alltså både att den präglades av konflikter men också att jag lixom inte fick några nära vänner. Samtidigt så har jag redan så bra vänner så jag kanske helt enkelt inte hade plats i livet då.

Kolla in den på netflix en riktigt regnig dag när inget annat hägrar eller om du behöver få lite tröst i någon hjärtesorg, annars låt den vara.

« Äldre inlägg

© 2019 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑