• Girlytalk

    Till Pisa med tåg

    Det här känna som en evighet sedan men vi firar fredag den trettonde med ett sista inlägg från vår veckolånga resa i Toscana. Vi tog tåget från San Vincenzo där vi ju bodde (nä måste skriva ett inlägg och tipsa om hotellet sen också för det var supermysigt!) till Pisa. Det tog ca 60 min. Vi reste ju absolut mest med tåg och tåg i Italien är härligt! Enkelt, fräscht och billigt. i Pisa hoppade vi på ett pendeltåg för att hoppa av två stationer senare vid vårt första stopp: Museo della Piaggio.

    En stor gammal fabrikslokal till bredden fylld med vespor av alla de slag. Visste ni förresten att Vespa betyder geting på italienska? Så som de susar fram i trafiken så förstår ni ju liknelsen. Det var mysigt. Barnvänligt med en lekhörna och så klart en “Ape” där man kan köpa en lättare lunch, vilket vi gjorde. (Ape betyder bi, som ett arbetsbi, och om ni vet hur de ser ut förstår ni även den liknelsen). Och en finfin museeshop!

    Museet är inte jättestort så efter en timme stoppade vi Nils i vagnen och tog oss tillbaka till Pisa. Där beställde vi en iskaffe. Det visade sig vara en espresso med två isbitar i. Besvikelsen!

    Pisa är superlitet. Och helt ärligt ganska tråkigt. Vi strosade från stationen till tornet, ni vet det som lutar? Vilket tog oss en timme dit och kanske 40 minuter tillbaka. Vi kikade i de få butiker som fanns och åt glass.

    Volker var förvånad över att tornet verkligen lutade. Han hade fått för sig att det var en skröna? Man kan gå upp i tornet nu men man måste vara över 8 år så vi stannade på marken.

    Genom Pisa rinner floden Arno. Gillar ju vatten så gillar floden. Kanske gav den lite lite svalka också men det var över 40 grader när vi var i Pisa.

    Pisa är okej. Värt ett besök men inte en omväg.

    Andra inlägg från vår tid i San Vincenzo:

    San Vincenzo – en sömnig semesterort.

    Castilioncello.

    Elba.

  • Girlytalk

    Elba

    När vi var i San Vincenzo ville jag sååå gärna åka till Elba. Det är inte speciellt långt mellan Elba och fastlandet, precis som Capri och Sorrento där vi har hus. Till Capri är det superlätt att ta sig det går flera båtar varje dag som man hoppar på. Det visade sig att det inte var lika lätt att ta sig från San Vincenzo till Elba.

    Från Piombino lite söder (kan det ha varit 30 min?) om San Vincenzo går det färjor. Problemet var att ta sig dit. Det gick ett tåg på morgonen, eventuellt?? Och ett tidigt på kvällen, kanske men de tog en timme och passade inte med vår dygnsrytm alls. Framförallt tåget hem kändes för tidigt.

    Buss? Nej det fanns inte. Så vi fick ta hyrbilen vi delade på. Obs på att det inte får att hyra bil i San Vincenzo, bara så ni vet!

    Så… färjan var en hit. Kan det ha tagit en timme? Och hela färjan var på temat “Batman”. Både insidan och utsidan.

    (Bildkälla och fler bilder) det fanns en stor lekplats där vi hängde hela tiden och njöt av AC. Den här båten var verkligen fin och så smart planerad.

    Väl på Elba hade vi siktet inställt på en sak Monte Capanne. Först var det dock dags för lunch och Nils somnade. Dessutom var liften dit stängd.

    Vi åt lunch med den här utsikten och Elba var otroligt vackert och grönt. Vi hamnade uppe i bergen och där låg en restaurang så som de bara gör i Italien. Och medan vi funderade över varför det ligger en restaurang här och vilka som äter här så åt vi en helt okej lasagne. Efter även en kaffe och den där märkliga glassen tog vi oss till liften.

    Liften upp tar 18 minuter så det går inte snabbt, tror liften är ganska gammal också. Men det var härligt att stå där och känna hur luften blir svalare.

    Tre personer ryms i samma korg men två är nog ett mer rimligt alternativ. Nils tyckte det var spännande men långtråkigt.

    Man kan också vandra upp, det är nog inte så långt, skulle gissa på 2 km men för oss var liften ett bättre alternativ. På toppen fanns ett litet café!

    Det är en av mina bästa saker med Italien. Att det alltid finns ett litet café var man än är. Ännu en glass slank ned där.

    Vi klättrade runt en stund på toppen, nöjt sv utsikten och svalkan. Sedan tog vi färjan tillbaka igen. Vi sa allihopa att Elba skulle vi vilja utforska betydligt mer.

  • Girlytalk

    Utflykt med tåg till Castilioncello

    Från San Vincenzo gjorde vi tre utflykter. En dag åkte vi till Castilioncello för att bada. Det var ljuvligt!

    Stranden vid vårt hotell i San Vincenzo var trång. Det var relativt mycket folk och pp klassiskt italienskt vis var det varannan del av stranden allmän och varannan med solstolar och parasoll att hyra. Och det var mycket folk på de allmänna delarna som också kändes ganska smala. Lixom från vattenbrynet till stranden tog slut var det smalt. Stranden var bredare på andra ställen. Jaja.. vi läste att det var fina bad i Castilioncello och åkte dit. Och det var sjuktfint!

    Vi hyrde solstolar vilket var hutlöst dyrt och badade hela dagen. Åt lunch på strandrestaurangen som var lyxig och badade mer. Det var klippor som på bilden och stenstrand. Otroligt behagligt att bada och dessutom vågbrytare så vattnet var lugnt.

    Från tåget till stranden var det en promenad på 3 minuter. Den här orten kändes jämfört med San Vincenzo lyxigare, mer turistig medan San Vincenzo var italienare med semesterlägenheter. Vi var dock bara på stranden och såg inget “centrum” eller så.

  • Girlytalk

    pasta jag har ätit:

    Jag skäms så mycket över att ta fram mobilen och fota mat. Så pinsamt! Men nu har jag gjort det några gånger. Vid italienska kusten där vi varit både norr och nu söder om Rom äter jag fisk. Jag älskar fisk! Och finns det något tyskar inte kan laga så är det just det.

    Pasta med lax (kan nog inte skryta med att laxen är fångad i närheten då).

    Gnocchi med någon vit fisk som jag inte vet vad den heter på svenska, galet gott!

    Risotto med skaldjur! (Måste laga mer risotto hemma).

    Pasta med skaldjur (pasta vongole) älskar skaldjur. V gör tyvärr inte det men han äter räkor nu.

  • Girlytalk

    San Vincenzo – en sömnig semesterort

    En vecka spenderades i San Vincenzo, en liten liten by i nordvästra Italien. Det var så sömnigt där. Första dagen kände jag mig frustrerad. Vi gick de 200 metrarna ner till stranden, badade och sedan hem för siesta. På kvällen gick vi ut för att äta. Det tog oss max 10 minuter att ta oss till Centralgatan där det låg lite restauranger och små butiker. Och sedan var det max 10 minuter innan staden var slut. Vad tusan ska jag göra här?! Tänkte jag och stressen växte i mig.

    Det visade sig dock att San Vincenzo var precis vad jag behövde. För varje dag som gick så varvade jag ned mer och mer. Tempot i kroppen ställdes sakta om till Italien-tempot och 35 grader varmt. Jag går långsammare. Jag läser mer. Jag sover middag. Jag unnade mig massor Av tid nära Nils. Och kände ett pirr i magen när jag såg på min man.

    De här träden är typisk för regionen.

    Restaurangerna var små och maten utsökt. Jag åt pasta med fisk varje dag. Fångade på elba eller på andra ställen i närheten. Och det visade sig vara en bra bas för utflykter. Aå några sådana gjorde vi och nog rekommenderar jag bil även om det både är lätt och billigt att åka tåg i Italien.

  • Girlytalk

    En vecka i San Vincenzo

    Ibland, i livet, har jag kört på någon form av speed-semester. Ni vet sett och gjort så mycket som möjligt på kort tid. Åkt runt massor och varje gång har jag insett att det inte är bra för mig. Jag gillar ett lugnare tempo även om jag vill göra något. Semestra långsamt.

    Så… sista juni tar vi tåget till San Vincenzo i Italien för att hänga där en vecka. Innan vi åker vidare förbi Rom för att hälsa på vänner och sedan “hem” till Sorrento.

    Jag har inte varit i norra Italien på sommaren på evigheter så jag har verkligen sett framemot det. San Vincenzo verkar vara en liten turistby med närhet till stranden. Eller den verkar lixom ligga på stranden typ. Egentligen undviker vi gärna de allra turistigaste ställena men i Italien funkar det bra, jag pratar ju italienska och det är en stor fördel i det här landet.

    Eftersom att jag är riktigt nördig och älskar att planera så har jag redan hittat massa saker att göra och utflykter som kan hittas på. Pisa, Vespa museum (inte min idé), florens… det finns massa saker runt om. Badland och ja.. men många stunder kommer också spenderas på stranden det är nämligen något som saknas i Sorrento.

    Jag hoppas att detta får semestern att börja riktigt lugnt och skönt att sätter lixom standarden för resten av sommaren.

    Har ni redan några planer för sommaren? Eller tips på roliga eller mysiga saker att göra i Toscana?