• Girlytalk

    Gotland: Visby och medeltidsmarknad

    Vår första dag på Gotland bestämde vi oss för att hålla oss i Visby. Jag hade problem med mitt blodsocker hela dagen så jag var konstant sur. Bestämde mig dock för att göra en sån där reseguide där bloggaren får det att låta som att allt är helt fantastiskt och supergulligt. Tyvärr är inte mitt liv så fantastiskt men ett försök i alla fall:

    Vi bodde 1 km från Visby och promenerade in till stan. Eftersom att vi har ett barn som aldrig sover länge bar det helt dött när vi var framme i Visby. Det gillade jag.

    Almedalen var också öde.

    Här var en superstor glassbar med 300 sorters glass. Vi köpte ingen glass idag men kaffe som var mycket gott.

    De hade bland annat glass som smakar coca cola och redbull. Spännande…

    på turistinformationen tog jag massa kartor och broschyrer som vi gick igenom över kaffet.

    Så vandrade vi upp i stan igen.

    Creperie och logi som var sååå himla barnvänligt och trevligt. Jag försöker förbereda Nils på pannkakan han skulle få och ritade hallonsylt. Nils kontrade med att rita hamburgare och pommes frites.

    Det var galet mycket mat i alla fall! Klarade mig på halva.

    Utanför fönstret tågade riddare, gycklare, handelsmän och vanligt folk förbi. Spännande tyckte vi.

    vid dem vackra botaniska trädgården låg meddltidsmarknaden. Jag hade förväntansfull små stånd med hantverk, men detta var samma skit överallt. Får-grejer och leksakssvärd. Kändes helt ogenuint och kommersiellt.

    Sedan gick vi hem och jag vilade och åt middag. Mitt blodsocker började stabilisera sig och så också mitt humör så vi drog ill invigningen av medeltidsveckan. Som vi blivit rekommenderade.

    vi hade med oss picnic och satt bland massa folk. Och så gick vi hem. Invigningen var i mina ögon en katastrof. Vi såg inget och många med oss för att platsen var inte gjord för varken uppträdanden eller så mycket folk. Och själva invigningen kändes oprofsig och helt improviserad (på ett dåligt sätt).

    Medeltidsveckan har säkert sin charm men för mig så kändes det konstigt. Som en gemenskap där jag inte blev inbjuden. Jag fattar lixom inte grejen med det här. Är det för att jag inte dricker sprit? Har barn? Inte vart förut? Jag ska erkänna att jag inte klädde ut mig och självklart beundrar alla vackra kläder och saker men nej, detta begriper jag inte. Men jag är peppad på att se mer av Gotland. Så mycket för ett gulligt och rosa skimrande reseinlägg, är ni ute efter det får ni läsa någon annan blogg helt enkelt…

  • Girlytalk

    Det är ett helvete men man kan vända uppåt 

    En bekant till mig har ett barn med diabetes 1. Jag har ju också diabetes 1 och det ör så vi lärt känna varandra. 

    Nu har hennes andra barn också fått diabetes. Barnen är typ 12 och 4 år. Alltså det är ett rent helvete att ha diabetes som barn. Så klart för barnen men också för föräldrarna som aldrig får sova utan ständigt har larm som piper pga blodsocker hit och dit. 

    Jag har haft tur och fann en balans i min diabetes ganska snabbt. Jag har alltid haft ett ganska socker och sluppit allt för stora svängningar även om jag så klart mått dåligt och haft det jobbigt i perioder och även idag kan bli väldigt väldigt sjuk. 

    Jag vill mest bara förmedla min sorg och ett litet hopp till människor att det blir bättre. Barnen blir större och jag känner mig aldrig hindrad av min sjukdom idag. Den finns där, jag behöver alltid tänka på den men den styr inte mitt liv.