• Girlytalk

    Boktips: en helt vanlig familj – Mattias Edvardsson

    Jag hörde om den här boken på svenska nyhetsmorgon för, kan det var, ett år sedan? Men jag föredrar ju att läsa böcker i pocket så jag jag väntat och väntat och tänkte faktiskt spara den till sommaren men nu är den utläst och jag blev inte besviken.

    Boken påminner om störst av allt av Persson Giolito men är betydligt bättre. Böckerna handlar om en tjej i övre tonåren som är anklagade för mord. Det blandad tillbaka blickar och nutid men efter att tag slutar likheterna. Jag tycker att personerna i den här boken känns mycket mer trovärdiga. Jag tycker mer om dem och det finns ett djup i personskildringarna som jag saknade i störst av allt.

    Boken är lättläst. Korta kapitel och sekvenser som gör att det hela tiden finns ett driv. Inget är extremt utan allt skulle kunna hända. Boken berättas både från pappan, dotterns och mammans perspektiv. Jag gillade mammans perspektiv sämst. Kanske är det för att jag är mamma nu. Jag tänkte på det när jag löste boken att jag borde relatera till mamman nu och inte tonårsdottern. Jag ska inte avslöja så mycket mer utan uppmanar er bara att LÄSA DEN!

    Jag har sett framsidan så många gånger och undrat vad den står för. Men nu undrar jag ännu mer varför de har satt det mest intressanta på baksidan?

  • Girlytalk

    Boktips: störst av allt – Malin Persson Giolito

    Jag hade aldrig läst den här boken om det inte var för att Happy tipsade om den. Jag hade inga höga tankar om Malin mest baserat på hennes pappas författarskap, men där hade jag fel.


    Den här boken fängslade mig direkt och jag ville bara läsa och läsa och läsa. Så som många extremt fängslande böcker gör så tappade den lite i slutet. Eller jag tappade intresset. Är ju omöjligt att en bok är fängslande i 300 sidor lixom. 

    En annorlunda deckare ur ett annorlunda perspektiv. Det jag tyckte var lite tråkigt var att jag som är delvis uppvuxen i Djursholm tycker att det målas upp en konstig bild av rasism. Typ som att alla ör rasister, visst ör det få som satt sin fot i Tensta men det är få som bor i Sundbyberg eller Solna som satt sin fot dör heller. Och få från Tensta väljer nog skola i Djursholm, då är nog innerstan mer relevant. Kanske försökte hon skildra rasismen som finns i samhället i boken men jag tycker det var ett onödigt sidospår. Det tillförde inget till handlingen och därför kändes det just rasistiskt. 
    Men en mycket spännande och läsvärd deckare!