• Funderingar

    Lockdown igen – barnperspektivet

    Som jag nämnt är det lockdown igen. Jag tycker att vi har varit bra på att följa reglerna hela tiden, här finns det lixom inte mycket till val. Den här gången känns det så klart lite extra viktigt för oss att följa reglerna iom att vi snart blir fyra i familjen och vi vill helst vara friska nog att kunna vistas på sjukhus båda två.

    Hur som helst så är det slitsamt den här gången. Dels är jag så trött och har ont lite här och där. Men det är så jobbigt för Nils.

    Han saknar sina kompisar. Vi har inte varit jätteaktiva med att träffa folk efter förskolan men på förskolan har han ju sina vänner, får röja, leka, springa och en massa saker som vi som föräldrar inte kan ge honom. Tidigare under pandemin så kunde vi gå ut och cykla och träffa människor på gatan men det är dåligt med den varan nu. Inne är det som gäller.

    Det blir alldeles för mycket tid vid skitprogram på youtube som driver mig till vansinne, nils kan kolla i timmar (vilket så klart är meningen med programmen), egentligen är jag inte så brydd med skärmtid under just lockdown men det är tydligt att det enbart gör honom hyper när han väl lägger bort telefonen. Konflikter om youtube uppstår och då tar vi bort det direkt.

    Det är så otroligt priviligerat att skriva så här men det är också så tydligt att Nils saknar att göra saker. Allt från att gå till affären, träffa vänner från andra länder, gå på utflykt, museum, djurpark. Vi är bra på att göra saker. Att spendera en hel dag inne är inget vi gör speciellt ofta. Allt det där som är någon form av guldkant på vardagen som vi knappt gjort på ett år fattas honom nu och det blir ofta utbrott av frustration. Så klart även på oss vuxna.

    När jag ser på Nils och hans sorgsenhet men också frustration så önskar jag så mycket att vi gjort som Sverige. Hållt skolor och förskolor öppna. Jag tror verkligen inte att Nils är ensam om de här känslorna och att det är ännu värre för barn som också behöver göra skolarbete hemma eller som har sämre hemförhållanden än vad vi har.

    Just nu känns det också ganska ovisst hur länge till den här lockdown ska pågå. Jag tror jag läste till mars minst när det gällde England och ofta har vi gått hand-i-hand. Så att detta skulle vara över snart är tungt för både mig och Nils.