• Girlytalk

    Till Pisa med tåg

    Det här känna som en evighet sedan men vi firar fredag den trettonde med ett sista inlägg från vår veckolånga resa i Toscana. Vi tog tåget från San Vincenzo där vi ju bodde (nä måste skriva ett inlägg och tipsa om hotellet sen också för det var supermysigt!) till Pisa. Det tog ca 60 min. Vi reste ju absolut mest med tåg och tåg i Italien är härligt! Enkelt, fräscht och billigt. i Pisa hoppade vi på ett pendeltåg för att hoppa av två stationer senare vid vårt första stopp: Museo della Piaggio.

    En stor gammal fabrikslokal till bredden fylld med vespor av alla de slag. Visste ni förresten att Vespa betyder geting på italienska? Så som de susar fram i trafiken så förstår ni ju liknelsen. Det var mysigt. Barnvänligt med en lekhörna och så klart en “Ape” där man kan köpa en lättare lunch, vilket vi gjorde. (Ape betyder bi, som ett arbetsbi, och om ni vet hur de ser ut förstår ni även den liknelsen). Och en finfin museeshop!

    Museet är inte jättestort så efter en timme stoppade vi Nils i vagnen och tog oss tillbaka till Pisa. Där beställde vi en iskaffe. Det visade sig vara en espresso med två isbitar i. Besvikelsen!

    Pisa är superlitet. Och helt ärligt ganska tråkigt. Vi strosade från stationen till tornet, ni vet det som lutar? Vilket tog oss en timme dit och kanske 40 minuter tillbaka. Vi kikade i de få butiker som fanns och åt glass.

    Volker var förvånad över att tornet verkligen lutade. Han hade fått för sig att det var en skröna? Man kan gå upp i tornet nu men man måste vara över 8 år så vi stannade på marken.

    Genom Pisa rinner floden Arno. Gillar ju vatten så gillar floden. Kanske gav den lite lite svalka också men det var över 40 grader när vi var i Pisa.

    Pisa är okej. Värt ett besök men inte en omväg.

    Andra inlägg från vår tid i San Vincenzo:

    San Vincenzo – en sömnig semesterort.

    Castilioncello.

    Elba.

    0
  • Girlytalk

    Elba

    När vi var i San Vincenzo ville jag sååå gärna åka till Elba. Det är inte speciellt långt mellan Elba och fastlandet, precis som Capri och Sorrento där vi har hus. Till Capri är det superlätt att ta sig det går flera båtar varje dag som man hoppar på. Det visade sig att det inte var lika lätt att ta sig från San Vincenzo till Elba.

    Från Piombino lite söder (kan det ha varit 30 min?) om San Vincenzo går det färjor. Problemet var att ta sig dit. Det gick ett tåg på morgonen, eventuellt?? Och ett tidigt på kvällen, kanske men de tog en timme och passade inte med vår dygnsrytm alls. Framförallt tåget hem kändes för tidigt.

    Buss? Nej det fanns inte. Så vi fick ta hyrbilen vi delade på. Obs på att det inte får att hyra bil i San Vincenzo, bara så ni vet!

    Så… färjan var en hit. Kan det ha tagit en timme? Och hela färjan var på temat “Batman”. Både insidan och utsidan.

    (Bildkälla och fler bilder) det fanns en stor lekplats där vi hängde hela tiden och njöt av AC. Den här båten var verkligen fin och så smart planerad.

    Väl på Elba hade vi siktet inställt på en sak Monte Capanne. Först var det dock dags för lunch och Nils somnade. Dessutom var liften dit stängd.

    Vi åt lunch med den här utsikten och Elba var otroligt vackert och grönt. Vi hamnade uppe i bergen och där låg en restaurang så som de bara gör i Italien. Och medan vi funderade över varför det ligger en restaurang här och vilka som äter här så åt vi en helt okej lasagne. Efter även en kaffe och den där märkliga glassen tog vi oss till liften.

    Liften upp tar 18 minuter så det går inte snabbt, tror liften är ganska gammal också. Men det var härligt att stå där och känna hur luften blir svalare.

    Tre personer ryms i samma korg men två är nog ett mer rimligt alternativ. Nils tyckte det var spännande men långtråkigt.

    Man kan också vandra upp, det är nog inte så långt, skulle gissa på 2 km men för oss var liften ett bättre alternativ. På toppen fanns ett litet café!

    Det är en av mina bästa saker med Italien. Att det alltid finns ett litet café var man än är. Ännu en glass slank ned där.

    Vi klättrade runt en stund på toppen, nöjt sv utsikten och svalkan. Sedan tog vi färjan tillbaka igen. Vi sa allihopa att Elba skulle vi vilja utforska betydligt mer.

    0
  • Girlytalk

    En dag i Italien

    Det är varmt här. Det vet alla. Det är ingen grej. Det är ingen som oroar sig för klimatförändringar eller hur de ska klara tropiska nätter. Nätterna är tropiska. Så är det. Och dagarna är heta. Så människan får anpassa sig. Vi går upp tidigt. Varje dag får vi väcka Nils. 07:30 är sovmorgon för oss. Då drar vi upp Nils ur sängen och går ut och äter frukost.

    Utomhus äter vi bröd, yoghurt, flingor, kaffe och Parmaskinka. Jag älskar parmaskinka. Självklart sitter vi i skuggan. Under ett av de två träd jag har på tomten. Jag sitter alltid i nattlinne. Nils är naken och V är påklädd. Så när frukosten är uppäten måste vi gå och klä på oss. Jag sätter på mig en t-shirtklänning. Det ska inte sitta åt för hårt när det är varmt.

    Sedan går vi ned till havet. Det är bergigt här. Hela byn sluttar mot havet och jag bor i den övredelen. Inte så att det är långt någonstans utan mer att det alltid är en backe när jag går ut. Förbi det lilla torget, mataffären, slaktaren, ostaffären. Det är ganska stilla än. Klockan är runt 9 och de som jobbar jobbar och de som har semester vilket är de flesta har ingen stress till stranden. Vi vet ju att det är lika fint väder hela sommaren.

    Vi pratar med killen i luckan till stranden. Det finns allmänna stränder här men de är så små så oftast ligger vi där man måste betala. Ibland tar han betalt och ibland inte. Kan du italienska eller är bofast blir det billigare än när du är utländsk. Vi vill alltid ha stolar på den lilla sand som finns. Nils älskar sand. Jag älskar att bada. Nils inte. V är överhettad.

    Vi hinner bada en gång eller två. Långa gånger. Så turas vi om att vakta Nils så att man får simma lite. Jag älskar medelhavet. Vill bo här. Alltså i havet. Vid lunch så går vi hemåt. Det är så varmt och så sjukt jobbigt med alla trappor. Nils vill sova. Men vi drar förbi affären och köper frukt och grönsaker. Pratar med affärsinnehavaren Mr. G som jag känt sedan jag var liten. Han flörtar alltid med Nils och ger honom godis.

    Så slänger vi oss i uteduschen och svalkar oss. Så skönt! Och så kastar vi ihop en lunch. Sallad eller något kallt. Sen sover vi. Det bästa är att sova o hängmattan i skuggan men ibland blir det sängen.

    Vid 16 brukar vi försöka göra något igen. Det är fortfarande fruktansvärt varmt. Kanske som varmast när solen vänt lite men värmt upp precis allt. Ett bad lockar. Men nu är det smockat på stranden. Så vi packar ihop massa frukt och kex och drar iväg till en vän som har pool. Skugga och svalka och trevligt sällskap. Barnen leker i det grunda eller springer runt med vattenkannor och pistoler. Babblandes på alla möjliga språk. Vi pratar eller spelar volleyboll eller tennis beroende på ork.

    Så är det dags att ta sig hemåt. Duscha. Medan vi äter chips och sedan på med något så när rena kläder. För middag på stan. Lite pasta kanske? Allt som oftast möter vi upp eller stöter på vänner. Känner de som driver vissa ställen. Spelar kort och pratar. Eller är tysta tillsammans en stund. Helt ostressade och med all tid i världen. Barnen rusar runt. Hit och dit. Upptäcker, hittat på och samarbetar (som Nils säger).

    Vid midnatt är vi i säng. Med ett leende på läpparna, helt slut och bomull runt hjärtat.

    0
  • Girlytalk

    pasta jag har ätit:

    Jag skäms så mycket över att ta fram mobilen och fota mat. Så pinsamt! Men nu har jag gjort det några gånger. Vid italienska kusten där vi varit både norr och nu söder om Rom äter jag fisk. Jag älskar fisk! Och finns det något tyskar inte kan laga så är det just det.

    Pasta med lax (kan nog inte skryta med att laxen är fångad i närheten då).

    Gnocchi med någon vit fisk som jag inte vet vad den heter på svenska, galet gott!

    Risotto med skaldjur! (Måste laga mer risotto hemma).

    Pasta med skaldjur (pasta vongole) älskar skaldjur. V gör tyvärr inte det men han äter räkor nu.

    0
  • Girlytalk

    San Vincenzo – en sömnig semesterort

    En vecka spenderades i San Vincenzo, en liten liten by i nordvästra Italien. Det var så sömnigt där. Första dagen kände jag mig frustrerad. Vi gick de 200 metrarna ner till stranden, badade och sedan hem för siesta. På kvällen gick vi ut för att äta. Det tog oss max 10 minuter att ta oss till Centralgatan där det låg lite restauranger och små butiker. Och sedan var det max 10 minuter innan staden var slut. Vad tusan ska jag göra här?! Tänkte jag och stressen växte i mig.

    Det visade sig dock att San Vincenzo var precis vad jag behövde. För varje dag som gick så varvade jag ned mer och mer. Tempot i kroppen ställdes sakta om till Italien-tempot och 35 grader varmt. Jag går långsammare. Jag läser mer. Jag sover middag. Jag unnade mig massor Av tid nära Nils. Och kände ett pirr i magen när jag såg på min man.

    De här träden är typisk för regionen.

    Restaurangerna var små och maten utsökt. Jag åt pasta med fisk varje dag. Fångade på elba eller på andra ställen i närheten. Och det visade sig vara en bra bas för utflykter. Aå några sådana gjorde vi och nog rekommenderar jag bil även om det både är lätt och billigt att åka tåg i Italien.

    0
  • Girlytalk

    En vecka i San Vincenzo

    Ibland, i livet, har jag kört på någon form av speed-semester. Ni vet sett och gjort så mycket som möjligt på kort tid. Åkt runt massor och varje gång har jag insett att det inte är bra för mig. Jag gillar ett lugnare tempo även om jag vill göra något. Semestra långsamt.

    Så… sista juni tar vi tåget till San Vincenzo i Italien för att hänga där en vecka. Innan vi åker vidare förbi Rom för att hälsa på vänner och sedan “hem” till Sorrento.

    Jag har inte varit i norra Italien på sommaren på evigheter så jag har verkligen sett framemot det. San Vincenzo verkar vara en liten turistby med närhet till stranden. Eller den verkar lixom ligga på stranden typ. Egentligen undviker vi gärna de allra turistigaste ställena men i Italien funkar det bra, jag pratar ju italienska och det är en stor fördel i det här landet.

    Eftersom att jag är riktigt nördig och älskar att planera så har jag redan hittat massa saker att göra och utflykter som kan hittas på. Pisa, Vespa museum (inte min idé), florens… det finns massa saker runt om. Badland och ja.. men många stunder kommer också spenderas på stranden det är nämligen något som saknas i Sorrento.

    Jag hoppas att detta får semestern att börja riktigt lugnt och skönt att sätter lixom standarden för resten av sommaren.

    Har ni redan några planer för sommaren? Eller tips på roliga eller mysiga saker att göra i Toscana?

    0
  • Girlytalk

    Strand 

    Mitt förhållande till strand är nog som andras. Jag älskar sand, att gräva i den, pilla på den, känna den mot min hud. Men mest älskar jag att bada! 

    Hemma i sortento ser “stranden” ut så här: 

      
    Det är klippor brant ned i havet och sedan byggda pirer man solar på och badar från. De bryter också vågorna. 

    Den här platsen är så fylld med minnen. Som barn satt jag här med min bästa vän som nu är död. Nu är jag där med hennes dotter. Jag har gråtit här och hånglat här. Haft så fina stunder här med goda vänner och ensam. Och riktigt dåliga stunder här med både mindre goda vänner och ensam. 

    När mitt liv blir dokumentär kommer 75% av den filmen utspelas här! 

    0