• Girlytalk

    Böcker och te!

    Jag läser ju alla årstider men nu när hösten nalkas kommer suget efter deckare.

    På en loppis har jag köpt svikaren av Katarina Wennstam jag tyckte inte att den här boken var så spännande. Det är fotbollsmiljö i Sthlm som beskrivs och jag har hängt på matcher hela livet. Så även fast jag vet att baksidan som beskrivs i boken finns så är miljön i boken mysig och glädjefylld för mig. Längtade hem. Eller tillbaka till tonåren när jag läste boken.

    Däremot det här teet. Det måste ni smaka. Three licoroce. Så gott! Sött, milt, smakrikt och fylligt! Älskar det!

  • Girlytalk

    Sista kvällen i Stockholm 

      
    Vi fick se lite sol ikväll och fotboll. Men framför allt fick vi se ännu fler goda vänner. Umgänge är verkligen nummer ett här, vilket är roligt men stressande. 

    Nu är fokus på vila och slappa några dagar innan jag jobbar igen. Men det är långt bort, nu börjar slapp-VM. 

  • Girlytalk

    Det universella språket 

    idag var jag på flyktingförläggningen och gav tillbaka, ni kanske minns sist när de gav mig ett träningspass? Idag var det dags för aktivitetsdag och jag fick lära mig vilket språk som är det universella, inte är det kärlek som många säger utan fotboll. 

     
    Vi hade runt 200 personer på en äng från alla länder kändes det som och de fick göra lite vad de ville. Sjölv höll jag till på fotbollsplanen. Mitt lag bestod av män från Somalia, Kenya, Syrien, Irak, Kambodja, Etiopien och kvinnor från Eritrea, Thailand och Somalia. Jag skrattade så magen gjorde ont åt alla felpass, snubblingar och när kvinnan i sjal från topp till tå kom på att hon kunde gömma bollen under kjolen. 

    Trots att ingen pratade mer än några ord tyska var det inga problem. Reglerna är de samma. Så mycket livsglädje och skratt under mina två timmar där. 

    Det här är absolut inget jag gör som välgörenhet utan jag tycker att det är kul. Och de tycker att det är kul. Vi möts som människor. 

    Nu ska jag äta glass med en vän och sedan hämta min guddotter på flygplatsen, Hon följer med oss till Sverige över midsommar. Ska bli så roligt! 

  • Girlytalk

    Möhippa

    Igår överraskade mina vänner mig med en möhippa OCH en svensexa. I lördags hade ett av mina kompisgäng sin årliga Sverige-fest och vi var där fram till tre då alla människor jag kände när jag var 18 år (kändes det som) kom och kidnappade mig och V.  

    Jag hade helt förträngt detta med möhippa så ja det var verkligen en chock. Jag har väldigt nära vänner av båda könen och de var alla där. De tog mig till en sporthall där vi spelade handboll och volleyboll i tre timmar. Då var det dags för möhippan, sa min best man, och jag och mina tjejkompisar åkte och badade, bastade och badade bubbelpool. Pratade om allt mellan himmel och jord och skrattade och grät en skvätt också. 

    Efter badet var det middag, då uppklädd i tajtpaljett klänning (något jag aldrig skulle klä på mig i vanliga fall men det enda obekväma jag behövde göra). Killarna hade också badat och bastat och V hade haft det riktigt trevligt.

    Vi åt en superfin middag ute och sedan gick vi till en lokal som de hyrt fylld med tv-spel, fotbollsspel och massa andra spel där vi hade någon form av femkamp, drack drinkar, åt och skrattade. 

    Mina killkompisar och V, den sistnämnde ofrivilligt, sjöng den här låten eller det skulle vara den låten och jag skrattade så jag grät. 

    En helt perfekt möhippa för mig som älskar sport och tävlingar med glimten i ögat. Samt kvalitetstid med så många av mina vänner av båda könen. Det är så sällan vi har tid att ses nu när de flesta har flyttat från Stockholm och en del har familj. 

    Nu är vi hemma igen och jag äter der bästa Sverige kan erbjuda: 

      

  • Girlytalk

    SPORT ÄR ROLIGT!

    I den allsvenska premiären blev en man nedslagen och dog av sina skador. Jag har följt nyhetsrapporteringen och sett några debatter på olika svenskaprogram som nyhetsmorgon och dylikt och jag måste få komma med en åsikt i den här frågan.

    Jag är uppväxt på en fotbollsplan. Jag spelade fotboll länge själv och var med pappa när han spelade match på korpnivå. Jag har spelat handboll på elitnivå i Sverige och jag har varit både tränare och domare inom den sporten. Mina största idoler spelade i ett göteborgslag när jag var yngre och därför håller jag bara på lag från Göteborg. Så i fotboll hejar jag på Häcken. Jag är, har varit beroende på om V läser detta eller inte, dödligt kär i Kim Källström så när han bytte till Djurgården höll jag på dem. Och övriga familjen och de flesta av mina vänner håller på Hammarby. jag är uppväxt i ett Djurgårdsfäste och gått i skola i ett AIK-fäste. ja ni fattar. Jag känner dem alla.

    Jag har stått i AIK-klacken och hejat på Djurgården. Jag har stått i Djurgårdsklacken och skrikit när motståndarna gjort mål. Jag har stått i Hammarbyklacken otaliga gånger och hejat på alla möjliga och omöjliga lag förutom Hammarby.

    Och jag har aldrig varit rädd. Så som många beskriver det. Jag har gått hem genom Solna med djurgårdströja. Jag har gått över Söder med AIK-kläder. Och jag har varit på Östermalm i hammarbymössa. Och jag har aldrig känt mig otrygg.

    Nu kanske ni kommer tänka att det beror på att jag är tjej. Men det handlar inte om det. Det handlar inte heller om att jag har varit ung eller att jag kanske inte är en “riktig supporter”. Nej det handlar om att jag ALDRIG vill bråka. Visst kan man sura efter en förlust och fira efter en vinst. Men jag har aldrig haft behovet att trycka upp varken det ena eller det andra i ansiktet på någon. Jag har aldrig skrikit HATA HATA HATA (valfritt lag här). Jag går alltid till och från matchen med ett mål. Jag är alltid obeväpnad och jag är alltid nykter.

    Jag går dit för att ha roligt och det märks. det är vad jag utstrålar. Jag vägrar tro att en man som utstrålar följande saker blir påhoppad oprovocerat. Nej jag tycker självklart att det här är fruktansvärt men jag tror inte att det händer “en vanlig supporter”.

    Däremot har jag ofta i olika sammanhang efter matcher stött på supportrar ur moståndarlaget som jag har diskuterat matchen med. Pratat med. Varit lite osams med. Men alltid med glimten i ögat för sport det är roligt. Att hålla på ett lag är kul. Att följa ett lag är spännande. Och att någon har fått sätta livet till för att han håller på ett lag är ingenting annat än fruktansvärt. Men ta dig en liten funderar på vad du utstrålar på match, är det kärlek för ditt lag eller hat för de andra? För ja, precis där ligger problemet.

    (Återigen fungerar inte bilduppladdningen).

     

     

  • Girlytalk

    Andrachanser

    För en vecka sedan åkte Sverige ur fotbolls-VM i playoff mot Portugal, tråkigt men Portugal var betydligt bättre. Så det var rättvist. På plan befann sig en spelar vid efternamn Gerndt. Han har blivit dömd för misshandel av sin fru och har fått en villkorlig dom. En vän till mig är otroligt upprörd och retar sig på att han spelar i landslaget. Och jag kan inte förstå varför.

    Missförstå mig inte men jag är emot misshandel av alla människor, både de du är gift med eller träffar på gatan, men nu har ju samhället dömt honom och de har sagt att han inte behöver straffas mer än så.
    Det är inte mitt jobb eller ens min skyldighet att döma honom. Tvärtom är det min skyldighet som medmänniska att ge honom en andra chans.

    Jag frågade min vän om han hade reagerat på samma sätt, med avsky och vill hålla på ett annat lag än Sverige, om han hade arbetat på posten tex. (Posten är ju också statligt finansierat). Men det hade han inte. Det handlar tydligen om att han representerar Sverige.
    Jag tycker det är fint, att Sverige representeras av förlåtande. Att vi visar att här får man en andra chans. Att vi accepterar att man kan göra så fruktansvärt fel som Gerndt gjorde och ändå inte hamna i samhällets botten utan kan fortsätta sin karriär.

    bonadLardig