• Girlytalk

    Självdistans: är jag gravid nu?

    Jag vet inte om det kommer fram så bra i bloggen men jag har väldigt mycket självdistans och väldigt mycket humor. Det finns ingen som skrattar så mycket åt mig som jag själv. Det här med att vi försöker få barn kanske låter väldigt gnälligt i bloggen men i verkligheten ligger jag dubbelvikt av skratt åt mina egna inbillade tankar flera gånger i veckan. Här kommer några exempel på symtom jag har haft som visar på att jag är gravid:

    1) Så fort jag blir hungrig eller sugen på något tror jag att jag är gravid.

    2) Så fort jag inte är hungrig eller sugen på något tror jag också att jag är gravid.

    3) Om jag fryser tror jag att jag är gravid. (Jag har ingen aning om varför jag tror det för gravida kvinnor får ju mer blod och brukar ju känna sig varmare men det kopplar jag inte till gravid?)

    4) Alla former av ont i magen = gravid.

    5) När jag hade diarré i sex veckor trodde jag att det var gravidtecken.

    Med andra ord, allt som händer, varesig det är ovanligt eller vanligt så kopplar jag det till att jag ev. är gravid. Ibland gör det mig galen men oftast så kan jag skratta åt det, smsa V och sedan är det lixom bra med det. Jag vet intelligensmässigt att jag inte känner några sparkar i vecka 3 utan att det är gaser men ändå är det min första tanke.

    De två veckorna mellan mens och ägglossning är de bästa, för då kan jag inte vara gravid, visst jag inbillar mig det ändå så klart men det är lättare. Det är mellan ägglossning och mens som jag känner efter allt för mycket. Här om dagen fick jag för mig att jag hade foglossning, haha!

  • Girlytalk

    Framtiden är så oviss

    Något av det jag upplever som mest frustrerande med att försöka få barn är att jag inte kan planera framtiden. Jag älskar ju att planera och att drömma, att resa är ju som ni kanske vet ett enormt intresse jag har. Så nu har några vänner frågat om vi ska åka skidor i Schweiz i mars. Vi har åkt skidor tillsammans i över 20 år, en gång om året, och jag älskar det. Det är en så fantastiskt vecka med god mat, skratt och massa skidåkning. Jag ska svara senast imorgon. Och jag vet ju inte!

    Om jag blir gravid den här månaden då är jag i vecka 27 när vi ska åka skidor. Visst kan man må väldigt bra då och känna sig pigg och fräsch men man kan också känna sig ganska tung och ur form. Men, och det här är kruxet, jag vet ju inte om jag blir gravid den här månaden. jag vet ju inte ens om jag blir gravid nästa månad eller månaden efter det. Kanske blir jag gravid i februari och då kan jag ju troligen åka skidor utan problem. Så här är det hela tiden.

    Jag blir rädd för att planera för det finns så många “om”. Om jag blir gravid då eller då. Om jag mår illa. Om jag har foglossning. Ja ni förstår.

    teen-skier-with-colorful-sports_small

  • Girlytalk

    Kort stubin 

    de senaste två veckorna har jag varit trött, halvdålig i magen och haft superkort stubin. Så där så att jag exploderar på V vad han än gör eller inte gör. Jag önskar så mycket att jag kan säga att detta beror på att jag är gravid men vad jag vet finns det noll bullar i den här ugnen. 

      
    Jag har jobbat ganska mycket och med mycket ansvar under sommaren och jag har gjort det bra. Lite för bra verkar min ena kollega tycka. Hon kör därför med diverse härskartekniker som att storma in under min föreläsning och undrar vad jag gör där, låtsas som att vi har bytt föreläsningsgrupp och vill att jag ska hå ut (vilket jag vägrade). Eller spela-dum: typ fråga mig hur många ex av ett papper hon ska kopiera om hon ska ha 35 deltagare? Blir tokig på sånt där! 

    För att lämna allt bakom mig så fick jag inbjudan till en väns stuga. Så där är jag nu. Utan tv och rinnande vatten. Men med bastu och en egen liten sjö. Snart kommer lugnet! 

  • Girlytalk

    Den värsta delen av månaden

    jag har hört många som försöker få barn som säger att den värsta är när de får mens. Men jag håller inte med. När mensen kommer är der slut, jag deppar lite och sen tar jag nya tag. Den tid jag tycker är värst är tiden mellan ägglossning och mens. 

    Då går jag runt och känner efter och inbillar mig alla möjliga gravidsymtom. Illamåendet är återkommande varje månad. Ömmar inte brösten? Förra månaden tyckte jag att jag smakade ostbågar i munnen hela tiden, kan detta vara tecken på graviditet? Hunger, tänker jag också beror på graviditet, likaså kissnödighet. går runt och inbillar mig och drar ologiska slutsatser.

    Jag slits verkligen mellan hopp och förtvivlan. Vill hoppas och vill vara gravid men vill samtidigt inte ta ut något i förskott eller hoppas. Hjärnan blir helt knäpp. Så när mensen väl kommer, vilket den gjort varje månad hittills, är det nästan skönt. Då har jag två veckor utan gravidtankar innan ägglossningen och de veckorna är de absolut bästa! 

  • Girlytalk

    Jag vill ju bara sova

    Här om dagen pratade jag med en vän som tog sig modet att fråga hur det går för oss med barn. Med vissa personer så blir jag så himla irriterad när de frågar om det, kanske för att många frågar “är du gravid?” medan den här vännen frågade “Hur går det för er?”. Självklart med lite inlindade ord och det var inte så hon började samtalet hur som helst så svarade jag ärligt och sa att det har väl gått så där. Hon och hennes sambo försökte i fyra år innan de fick hjälp så hon vet ju vad jag snackar om och betydligt mycket mer.

    no-sex,-no-problem__large

    Det var så härligt och befriande att få skratta åt det. För både hon och jag beskriv bristen på sexlust. Och den där mekaniska känslan av att man inte har sex utan man försöker göra barn. Eller som hon sa fint sa det “Man tittar på varandra och vet att man har ägglossning och att man kommer att ha sex men man vill bara sova”.

    Skrattade så jag grät och har en så go känsla i magen. Snart snart är det vår tur och vi är verkligen inte ensamma om den här kampen eller de här tankarna.

  • Girlytalk

    Så mycket viktfokus

    Av naturliga skäl så har det blivit mycket bloggande om att försöka få barn för mycket av mina tankar kretsar kring just det och nu har jag också börjat erkänna för vänner (dock enbart nära vänner) att vi försöker och att det går så där. Och till min stora förvåning så är vi ju fler. Det låter ju som att alla blir gravida på första försöket men när man forskar lite så är det inte alls så. Dessa inlägg är inte menad att stressa någon utan jag hoppas att det kan sprida lite hopp i den här djungeln av tips och råd om hur man bäst blir gravid.

    Jag berättade för en av mina bästa vänner, som har en son på sex månader, att jag inte vågar gå till läkaren (i Sverige) dels för att jag tidigare haft problem med utebliven mens och blivit illa bemött av vården men för att jag vet vad de skulle säga: jag är nämligen underviktig. Mitt BMI är under 18 vilket då räknas som underviktig. Vi skulle prata kost och träning och sedan så skulle jag få rådet att träna mindre och gå upp i vikt.

    Min vän berättade då att när hon och hennes man bestämde sig att få barn så var det tvungna att använda sig av IVF detta berodde inte på henne utan på mannen som är steril pga sjukdom men sparat spermier sedan tidigare. När de var på första kontrollen hos ett landstingssjukhus fick de beskedet att de inte kommer få genomgå behandlingen förrän min vän gått ned i vikt för nu var hon överviktig.
    Min vän är överviktig ja, om du tittar på BMI. Men om du tittar på hennes kropp och hennes livsstil så skulle jag säga att “det finns lite att ta av”. Hon har naturligt stora bröst och stora höfter men hon har supersmal midja och egentligen inget fett över magen. Hon tar 150 kg i benböj och springer milen på 45 min. Hon tränar en bollsport tre gånger i veckan och äter, vad jag skulle kalla, normalt. Ja kanske skulle hon kunna träna ned sig och hon skulle kunna banta men hon är sund. Hon bär inte runt på massa fet utan på muskler och på en kropp med naturliga kurvor. Hon säger själv att det inte spelar någon roll hur mycket hon tränar hennes bröst blir aldrig mindre än en G-kupa.

    Typ så här ser min vän ut i kroppen:
    dbc1993ff8954e8b4c5c609d5ce1d7446787be34

    Hon är alltså en snygg hälsosam vältränad kvinna i sina bästa år (runt 30) som nekas hjälp av vården när det är enda alternativet. Och jag blir så jävla trött på allt dessa viktfokus. varför ser vi inte till hur människan mår istället? Både insida och utsida?

    Hur min vän till slut fick sitt barn?
    Privat alternativ, så klart! För där de tjänar pengar på dig så tjänar de också på att hjälpa dig, på gott och ont.

  • Girlytalk

    En kurs i att göra barn

       

    Lite dramatisk är jag idag… 

    Jo men visst kom mensen, som vanligt, och jag börjar bli less på hela barngörarköret. Men det är som det är. Ska äta obscena mängder choklad och tycka synd om mig sjölv ikväll. Sen får det vara nog! Ny månad, ny chans!