Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Etikett: feminism (sida 1 av 2)

Boktips: skuggorna – Katarina Wennstam

Jag har läst ännu en bok av Katarina wennstam och även om jag älskar plotten i den här boken så är jag tveksam till den…

ett gäng kvinnor bestämmer sig för att hämnas på diverse kvinnomisshandlare och göra exakt samma sak mot dem som de gjorde mot kvinnorna. En så fin tanke och jag älskar egentligen mentaliteten “att få känna på sin egen medicin”. Och visat lurar wennstam mig ett tag med att det är män.

Men alltså det gör boken helt omspännande att veta vilka som är gärningsmännen och veta syftet med deras brott i hela boken. Spänningsmomentet saknas och en deckare utan spänning är i mina ögon ganska värdelös.

Däremot så håller jag med Wennstam om att detta, att ta lagen i egna händer och utsätta män för vad kvinnor blir utsatta för (inte enbart av fysiskt våld utan också i form av oro och rädsla) är kanske ända sättet att ändra på de patriarkat som råder.

Jag har också läst Gänget, Alfahannen och Skymningsflickan av Wennstam.

Skuggorna finns bland annat att köpa Här!

Jo men det är fint med kvinnor son stöttar varandra

Detta är ett inlägg som grott i mig ett tag. Det är kanske inte ilska men besvikelse. För i mitt huvudprojekt är jag den enda kvinnan med barn. Vi är i övrigt 9 kvinnor i 55-årsåldern och en yngre än mig.

När Nils är sjuk så vabbar jag. Så är det med det. Och nu har jag, via omvägar, fått veta att det snackas om det. Ja… och jag blir så less på kvinnor som inte minns eller har förståelse för andra kvinnor. Ja man behöver ju kanske inte förstå alla kvinnor jämt men just att kvinnor överlag vabbar mer än män är ju ett globalt problem och något som varit i generationer. Trolige vabbade dessa kvinnor också när de hade småbarn. För det har alla haft. Barn alltså.

Jag tycker absolut att man får vara kritisk mot andra kvinnor men just i vissa frågor tycker jag att man ska hålla ihop. Jag tycker dessutom inte att de behöver spä på det dåliga samvetet och stressen som jag tror att de flesta av oss drabbas av när vi vabbar eller ör sjuka.

Ett halvår till. Annars byter jag jobb.

Den feministiska skon klämmer

Jag och feminism kommer inte alltid överens och jag börjar sakta förstå varför. Det är just för att feminism “utesluter” de frågor som är viktiga för mig så som antirasism. Det är diffust och det är svårt men jag tror att det är där min sko med feminism klämmer.

Jag känner själv att jag är i början av att lära mig om feminism. Och massa massa annat som jag inte kan inom det området. Jag går nu och har alltid gått på min magkänsla, men det är ju roligt att lära sig mer och fundera mer och djupare.

Därför kommer hör lite tips på var jag lär mig saker just nu:

BlackVouge älskar hennes sparade stories om bland annat CA, rasism och tolkningsföreträde.

NotOnADietAnymore älskar hennes kroppsaktivism och hennes inredning som en bonus.

JessicaHallback så fyndig och slagkraftig feminism, älskart!

ViskansViol detta är kontot som öppnar mina ögon mest just nu. Hon har varit fånge i prostitution och skriver om just det och hur samhället sviker. In och läs och förundras över denna starka kvinna! ❤️

Mitt konto, som inte innehåller så mycket feminism utan mest ögonblicksbilder (även några på mig) finns här.

Boktips: gänget – Katarina wennstam

Jag idéntifierar mig inte som feminism men jag förstår de strukturer som bygger samhället och hur de är otroligt dåliga för kvinnor. Självklart vill jag att de ska ändras, jag uppfostrar min son till att bli något stort, en förändring som inte våldtar, gapar och kräver sin rätt pga penis. Jag identifierar mig mest som antirasist, medmänniska och är som ni vet engagerad i dessa frågor. 

Dit jag vill komma är att jag också tycker att praktisera feminism är supersvårt. Antirasism har jag hållt på med hela mitt liv men feminismen är svårare, lätt att se strukturerna men vad kan jag göra? 

en deckare! Alltså ren och skär underhållning men i feministisk anda var något så uppfriskande och nytt. 


Den här boken är en del av en serie och jag har inte läst de andra än, den funkade bra som fristående också. Det ör en klassisk deckare i sin uppbyggnad och utformning men hela tiden med feministiska samtal/intriger/händelser utan att det känns konstlat. 

Boken är spännande och lättsam. Ett tips till alla som gillar deckare och/eller feminism. Den finns bland annat här!

Fest, ex och feministiskt möte 

Varje sjätte juni har några vänner till min familj fest. De är lixom lite mer än vänner för alla barn är lika gamla och vi är lixom uppväxta parallellt och tillsammans. 

Jag älskar de här festerna för de är så himla mysigt. Jag är så trygg och alla (typ) känner mig och älskar mig så jag kan slappna av och bara vara oavsett vad som pågår runt omkring mig. 

Jag har under typ en vecka när jag var 15 år dejtat sonen i den här familjen. Han krossade mitt hjärta så där som hjärtan blir krossade bara i tonåren. Så det har varit konstigt mellan oss i typ 15 år men de senaste åren har vi kunnat umgås mer lättsamt. Kanske för att hon nu är gift, han var singel innan med en annan kvinna som heter Alexandra. Jag hatar att umgås med folk som har samma namn som jag. Känner mig typ förnärmad på något konstigt sätt men den här Alexandra är så sjukt trevlig. 

Vi hade i alla fall ett så fint möt igår, för se har också fått sitt första barn för några månader sedan, och vi började direkt prata ärligt om allt vad det innebär och hur olika mammor och pappor bemöts. 

Är så fylld av värme både av festen och mötet med Alexandra. 

Nu ska jag iväg på fortbildning med jobbet! 

Jo men det är klart att man är fast i kvinnofällan men…

Jag filosoferar lite över det här med feminism och har gjort sedan Nils föddes. Och jag tror att alla håller med mig om att de könsnormer som råder är för jävliga. Och ni kan ju knappast veta det men alla problem jag och V har i vår relation ha delar om att han är man och därför tvingar mig att vara kvinna. (Pratar alltså om könsrollerna här). 

Jag förstår att dessa roller cementerad av samhället och vi är alla produkter av vår uppfostran. MEN jag vill bara inte vara feminist. Eller jag förstår inte. Så kanske det är. 

De feminister som jag hör skriker högt på nätet om att alla män är svin, mer makt är kvinnan, kvinnor ska få bestämma, man ska få se ut som man är oavsett storlek, pojkar ska ha klänning och alla ska få göra som de vill. Men och detta är konflikten för mig. Sedan är de hemmafruar, lever på sin man, äter kakor till middag och beter sig (på sociala medier) ganska otrevligt. 

Vad heter det när man vill att alla ska vara snälla? Tjäna lika mycket? Le mot varandra och hjälpa varandra? Svarta, vita, långa, korta, män och kvinnor. Alla! 

Man behöver inte leva som man lär och jag slåss mot normerna om mig som kvinna, kort, blond, svensk, mamma och invandrare dagligen. Och jag kan inte säga att jag lever feministiskt. Vi har valt att vs jobb går före mitt. Eller han bad mig och jag sa ja. Vi har gemensam ekonomi men jag sköter alla inköp till Nils. 

Jag kan däremot leva ett vänligt och inkluderande liv, där människor är välkomna och då blir det mer trovärdigt fär mig. Förstår ni vad jag svamlar om? 

Hjärntvättad av patriarkatet?

För några veckor sedan läste jag ett blogginlägg hos en känd (?) feminist som jag nästan aldrig håller med men som jag ändå läser, det inlägget har legat som en klump i magen sedan dess.

Kvinnan som skriver bloggen menade att alla män är anti-feminister och kränker kvinnor, det sitter lixom så djupt rotat i män att kvinnor är objekt som man kan behandla hur som helst att de gör det helt utan reflektioner. Även dina killkompisar och män i din närhet kränker dig, alltid. När kvinnor i kommentarsfältet sa att de föredrar killkompisar framför tjejkompisar, eller att de har mycket killkompisar så blev det ett väldigt liv. Dessa kvinnor var då så hjärntvättade av patriarkatet att de trodde att killar kunde vara deras kompisar.

Jag var en sån där tjej med mängder av killkompisar. Killar förstod oftare mina val i livet än vad tjejer gjorde. Jag spelade handboll på elitnivå och tränade 2-3 gånger om dagen, killar kunde relatera till det och framför allt fick jag aldrig frågan “kan du inte skippa träning idag för att ta en fika?” utan det var lättare att anpassa och synka våra scheman utan att någon gjorde avkall på sitt liv. Många av de är fortfarande mina bästa vänner idag.
Dessa killar har stannat kvar och stötta mig genom dåliga tider och genom bra tider. De har visat gång på gång att de är himla fina och lojala vänner. Vi har en råjargong, hjärtlig men rå, när tillfällen ges och när tillfället är annorlunda så är vi snälla och stöttande mot varandra.

Alla dessa män har sambo/fru/flickvän och några har döttrar. Kanske känner de inte av kvinno-problemen lika mycket som vi kvinnor gör men att de inte skulle vilja ha ett jämställt samhälle, där kvinnor och män har samma möjligheter och samma värden är absurt. Att dessa män skulle kränka mig eller någon annan kvinna finns inte på kartan, nu är jag ju inte med dem varje sekund av varje dag, men det är lika otänkbart som att en tjejkompis skulle gå runt och kränka män.

Att vara feminist är det värsta jag vet, just för människor som den här bloggaren, som lixom drar det till sin spets (i mina ögon). Där man inte ser till individen. Jag menar, när jag blev vän med dessa killar var det ju inte en snopp-kompis jag var ute efter utan det är ju att vi har klickat på ett personligt plan. Feminist där man anklagar alla män för att vara si eller så är jag också allergisk mot. För att få till ett jämställt samhälle (om det nu är vad feminister jobbar för?) så måste vi ju jobba tillsammans. Kvinnor och män. Vi, kvinnor, kan ju inte bli jämställda männen om vi samtidigt skapar en tävling om vem som är mest och bäst och först och mest moralisk.

Även om jag säkert har åsikter som är feministiska så skulle jag aldrig kalla mig feminist just för att det finns sånna “extrema feminister”. Däremot är jag humanist (?). Jag tror att alla människor är lika mycket värda. Jag önskar att alla barn hade samma chans till ett bra liv med skola, sjukvård och möjlighet att följa sina drömmar. Jag tror också på det fria valet. Valet för varje familj och individ att göra det som passar dem bäst.

« Äldre inlägg

© 2019 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑