Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Tagg: diabetes

Min rädsla

Igår var jag och Nils hos läkaren. Vi var på barnläkarkliniken och skulle prata om att jag blivit rädd för att Nils ska få diabetes1. Jag fick diabetes när jag var fyra år och vet inget annat än att leva med sjukdomen.

Det är omtvistat huruvida diabetes är ärftligt eller inte. Ingen annan i min familj ör sjuk i diabetes. Som barn, eller typ till jag var i yngre tonåren trodde jag att vänsterhänthet och diabetes hör ihop. Att om du är vänsterhänt har du också diabetes. Jag kände varken någon annan med diabetes eller som var vänsterhänt. Jag vet ju nu att det inte är så. Inget samband finns.

Men för varje dag som går närmar sig Nils åldern när jag blev sjuk och jag “letar” efter tecken på diabetes. Är han insulinkänslig? Verkar han ha lite diabetes? Är det på g nu?

När Nils dessutom visat sig var vänsterhänt har oron blivit en miljon gånger värre.

Jag är så tacksam för samtalet vi hade med en diabetesbarnläkare igår. Jag känner mig lugnare och mer logisk. Det finns inget jag kan göra om han bär på diabetes1 mer än att vara vaksam på symtomen. De riktiga som barn har. Inte de som jag kan ha vid olika socker.

Jag känner mig mycket bättre idag. Hoppas vid alla högre makter att han inte bär på diabetes1. Men gör han det får vi ta det då. (Ta i trä).

Diabetes

Att ha diabetes är att alltid vara lite besvärlig, så känns det för mig. Jag har alltid försökt vara diskret med mina sprutor och stick för att jag vet att det kan vara obehagligt för vissa. Kanske dumt för det är ju en sjukdom jag inte kan göra något åt.

I förra veckan var vi tre diabetiker i mitt team på 15 personer och jag hade glömt hur skönt det var att ha andra vänner i samma sits. Jag gick länge i någon form av grupp för unga diabetiker men sedan dess har jag varit ganska ensam. Som diabetiker får man alltid frågor om sprutorna. Hur ofta man tar dem? Om det gör ont? Hur länge en haft diabetes? Klassiker. Och de får jag varje gång någon kommer på att jag har diabetes.

Det var så skönt att vi var fler som kunde svara. Som hade olika upplevelser och kunde dela dem med någon. En dag behövdes choklad och en annan diabetiker hade det mer lättillgängligt än mig. Drömmen!

Ska se efter om vi kan ses mer. Så skönt att prata med andra som är i samma sjukdom som än själv.

Fuck you, diabetes! 

Jag har haft diabetes i över 25 år och det är en naturlig del av mitt liv. Jag lever med sjukdomen varje dag men även om jag gör allt perfekt med mat och insulin så kan jag “krascha” och det gjorde jag idag. 

Jag vaknade jättelåg. Farligt låg. Och fast jag ätit och kollat mina nivåer hela dagen kommer jag inte upp på bra nivåer. 

Jag blir trött, slö, arg och irriterad. Trött som i att jag vill lägga mig ned och dö, det är vad min hjärna tycker är den bästa idén såna här dagar. 

Vi har ändå traskat runt idag och jag får då orimligt hög puls, typ att gå upp för en liten trappa gör så att jag når maxpuls och att hjärtat slår så hårt att det gör ont. Dessutom växlar jag mellan att frysa och svettas. 

Kroppen är helt ur form och det enda som kan hjälpa är om jag får sova riktigt gott i natt. Dock måste jag ställa klockan och kolla mina värden i natt. 



Sitter på tåget mot Hull och surar över diabetesen, tycker att livet är förbannat orättvist och att sjukdomen borde dö. Hoppas att kroppen tar sig samman till imorgon. 

Still counting

Har jobbat 56 timmar den här veckan och kommer behöva jobba mer i helgen. Känns inte så lockande men skönt med helg.

Somnade på soffan när jag kom hem och vaknade farligt låg och illamående. Har jag sagt att jag har diabetes? Det har jag iaf. Den säger till när jag är urbalans det är jag nu. För mycket jobb.

Just nu är vi hos Vs familj och jag ska se handboll streamat. Har laddat upp med svenskt godis och en cola.

IMG_0172.JPG

© 2018 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑