• Barn & gravid

    Klusteramning

    Med Nils kunde jag inte amma. Jag fick ingen mjölkproduktion vilket troligen berodde bland annat på att han var liten och svag och att jag har diabetes1. Efter flera samtal med min barnmorska om hur jobbigt det var och hur skamsen jag kände mig då så bestämde jag mig för att ge mig på amningen även den här gången.

    Efter en vecka med amningen och ersättning kunde jag ta bort ersättningen. Hon var nöjd redan efter amningen. Wow! Men det tar mycket tid. Så mycket tid! Och på invägningen hade hon ”bara” gått upp 80 gram istället för önskade 100-150 gram. Kände mig så nedslagen efter alla timmar jag suttit med henne i famnen. Jag försöker vara hör och nu och tänka att det går över men alltså vissa dagar blir jag galen. Tex igår.

    Igår ammade jag över nio timmar. Från klockan 13:30 till strax efter 22. Bröstvårtorna gör så ont efteråt och kroppen blir så tömd på energi att jag bara gråter. Känner mig så ledsen som dessutom inte kunnat vara med Nils alls. Han är ledsen. Jag är ledsen. Jag saknar att göra saker. Både själv och med honom.

    Det här med klusteramning verkar gå över efter cirka en månad. Får ta en dag i taget fram till dess och försöka att inte bli galen!

  • Funderingar

    Diabetes1 – hon och jag

    Egentligen tänkte jag skriva ett annat inlägg. Det publiceras på fredag. Igår eller i måndagskväll fixk jag veta att mitt kusinbarn har fått diabetes1. Jag har alltid varit ensam diabetiker i min släkt men nu är vi två. Mitt kusinbarn är 2.5 år.

    Jag skulle vilka berätta vilket helvete på jorden diabetes är. Men för mig är det normalt. Jag vet inget annat och minns ingen tid innan diabetes1. Jag insjuknade när jag var fyra.

    Visst man lever ju. Men man kan aldrig bli frisk. Och man kan dö varje dag. Diabetes1 är också något som påverkar massa olika delar av din kropp. Träning, fertilitet, amning, humör. Matvanor. Ätstörningar. Att dölja sjukdomen har tagit mycket energi för mig. Att tycka att det är för jävla orättvist är också något som tagit mycket energi.

    Mitt kusinbarn är yngre än vad jag Var när jag blev sjuk. de ska nu vänja henne vid att bli stucken överallt, hela tiden. Bära sina podds. Sätta nya podds. (Blodsockermätare) med tiden ska hon vänjas vid en pump. Vi brukar fira jul tillsammans. Varje år. Men pga pandemin så är det ju inte så i år. Även det för extra ont. Kanske hade jag kunnat hjälpa. Svara på frågor. Trösta. Muta. Leka med syskonet.

    När jag ser bilder på henne blir jag så set och ledsen. Det är inget dåligt liv att leva med diabetes1 men det är ett jäkligt krångligt och kämpigt liv. Jag vet vad som väntar henne.

  • Girlytalk

    Blodsocker, finnar och diarré

    Så i våras när livet var för mycket. Då fick jag veta hur jag reagerar med för mycket negativ stress i kroppen på riktigt.

    Mitt blodsocker åker bergochdalbana och jag känner mig helt handfallen inför att korrigera det. Jag står där och typ, jaha? För inget funkar riktigt och alla korrigeringar blir för mycket. Kroppen reagerar stenhårt på allt!

    Jag fick finnar. Jag har egentligen aldrig haft problem med finnar men fick stora blaffor främst på ryggen. Jätteinfekterade och onda.

    Och dålig i magen. Inte så att jag inte kunde hålla tätt men närhet till toalett kändes skönt.

    Sedan blir jag väldigt trött, tankarna mal och mal och jag får svårt att samla mig. Börjar ofta då spela typ candy crusch så att jag ska slippa tänka och blir väldigt uppslukad av det. Inte alls sunt men så skönt. Sen behöver jag avinstallera spelet för att få lite frid.

    Nu påbörjas en ny arbetsperiod och jag hoppas att den blir lugnare. Att jag lärt mig något och att jag kan andas lättare. Samt att jag blir gravid snart så jag får ett annat fokus.

  • Girlytalk

    Diabetes

    Att ha diabetes är att alltid vara lite besvärlig, så känns det för mig. Jag har alltid försökt vara diskret med mina sprutor och stick för att jag vet att det kan vara obehagligt för vissa. Kanske dumt för det är ju en sjukdom jag inte kan göra något åt.

    I förra veckan var vi tre diabetiker i mitt team på 15 personer och jag hade glömt hur skönt det var att ha andra vänner i samma sits. Jag gick länge i någon form av grupp för unga diabetiker men sedan dess har jag varit ganska ensam. Som diabetiker får man alltid frågor om sprutorna. Hur ofta man tar dem? Om det gör ont? Hur länge en haft diabetes? Klassiker. Och de får jag varje gång någon kommer på att jag har diabetes.

    Det var så skönt att vi var fler som kunde svara. Som hade olika upplevelser och kunde dela dem med någon. En dag behövdes choklad och en annan diabetiker hade det mer lättillgängligt än mig. Drömmen!

    Ska se efter om vi kan ses mer. Så skönt att prata med andra som är i samma sjukdom som än själv.

  • Girlytalk

    Världens fulaste kropp 

    jag sitter i min lägenhet i Sthlm och hatar min kropp. Den är ful! Jag vet intelligens mässigt att jag är snygg och min kropp är också snygg, det tycker jag och V och det är vi som räknas. Varför skriver jag då så? Att den är ful, jo för att den är så värdelös. 

    Jag har diabetes typ-1. Oftast är det helt okej men idag stör det mig. För att jag blev låg och nästan svimmade på stan. Blev räddad av min vän som sprang och köpte mjölk. 

    Jag har dessutom fått “flyg-finnar”. Lyften är torr och äcklig och säkert full av bakterier och min ena axel är full av äckliga små röda saker. Inte fräscht! 

    Min mage. Idag har den varit bra. Men jag fick ta antibiotikan. Dessa fyra veckor med dålig mage har jag gått ned fem kilo. Och jag behöver inte gå ned. Jävla mjälte! 

    Min livmoder verkar inte vilja ha något barn. Snart måste jag ta tag i detta. Men det skrämmer mig. Idag sörjer jag alla barn jag inte har. 

    Det som gör mig mest ful är träningen eller snarare att jag inte tränar. Träningen gör att jag känner mig stark och snygg. Sedan allt för många veckor har jag inte tränat annat än en promenad då och då och cykling på 4 km till och från jobbet. För att kroppen inte pallar. Min kropp är ganska slut. Jag har svårt att återhämta mig. 

    Nu ska jag fortsätta sura över min fula kropp och förhoppningsvis sova snart, imorgon ska jag berätta om min dag som varit fantastisk! 

  • Girlytalk

    Fuck you, diabetes! 

    Jag har haft diabetes i över 25 år och det är en naturlig del av mitt liv. Jag lever med sjukdomen varje dag men även om jag gör allt perfekt med mat och insulin så kan jag “krascha” och det gjorde jag idag. 

    Jag vaknade jättelåg. Farligt låg. Och fast jag ätit och kollat mina nivåer hela dagen kommer jag inte upp på bra nivåer. 

    Jag blir trött, slö, arg och irriterad. Trött som i att jag vill lägga mig ned och dö, det är vad min hjärna tycker är den bästa idén såna här dagar. 

    Vi har ändå traskat runt idag och jag får då orimligt hög puls, typ att gå upp för en liten trappa gör så att jag når maxpuls och att hjärtat slår så hårt att det gör ont. Dessutom växlar jag mellan att frysa och svettas. 

    Kroppen är helt ur form och det enda som kan hjälpa är om jag får sova riktigt gott i natt. Dock måste jag ställa klockan och kolla mina värden i natt. 

    

    Sitter på tåget mot Hull och surar över diabetesen, tycker att livet är förbannat orättvist och att sjukdomen borde dö. Hoppas att kroppen tar sig samman till imorgon.