• Girlytalk

    Skratta åt eländet

    var hos en vän ikväll och vi skrattade så vi grät åt det hör ned att försöka få barn. Och alla missförstånd. Saker vi inte fattade. 

    Som att man inte kan bli gravid alla dagar i månaden. Eller som att cykeln inte alltid är 28 dagar. Och hur mycket orimligt mycket sex är. Så befriande. Lägger mig leende ikväll! 

  • vardag

    Har jag inte PMS så är jag gravid 

    om några dagar ska jag ha mens. Självklart hoppas jag att mensen inte kommer och att jag får göra ett positivt gravtest istället men jag är skeptisk. Jag känner mig ganska pms-ig nämligen. Mitt största pms-symtom är att jag blir mer hungrig än vanligt. Så nu går jag runt och är hungrig men tänker att om jag ignorerar det så kanske jag är gravid. Ja logiken är bristande. Det är så lite man kan göra för att bli gravid. Ha sex och hoppas. Det är frustrerande, makten är hos någon annan, vem vet jag inte. 

    Jag ger dock upp nu och tar mig en kopp av mitt favoritte samt en macka och kryper upp i soffan hos V. Här är det åska och tryckande.  

     

  • Girlytalk

    När “alla” andra blir gravida

    Jag läser bloggar ganska oregelbundet egentligen men jag har kanske 5 bloggar jag läser dagligen och 3 av dem känns som vänner, även fast vi aldrig har träffats eller ens pratat på annat vis än via kommentarer i bloggen så är jag helt säker på att vi skulle kunna ta en trevlig fika. Även om jag låter som en riktig stalker så hoppas jag att våra vägar kommer att korsas i framtiden och att vi får se varandra i ögonen en dag.
    Det handlar mycket om att jag uppskattar de lite djupare inlägg som kommer då och då, antingen av privat eller mer politiskt/samhällelig karaktär men också att jag uppskattar den humor personen har. En av de som är en “blogg-vän” är Escaping reality och just nu så skriver hon de inlägg som jag önskar att det var jag som skrev om en mage som innehåller en annan människa, som rör sig och lever och om inköp av fantastiskt söta kläder.

    Jag unnar verkligen Escaping Reality och hennes man det här. Jag är inte alls någon missunnsam person tvärtom, jag ser framemot att få följa deras resa med en till passagerare. Jag ser mig heller inte ha någon rätt att anse att jag och V skulle ha en större rätt till barn än några andra normalt fungerande människor, så att jag unnar dem barn är fel ordval men jag hittar inget bättre. Jag är glad för deras skull, kanske är ett bättre uttryck.
    Jag vet också att deras barn inte har något som helst att göra med mig och V. Det finns inget som säger att våra chanser att få barn blir varken större eller mindre för att hon är gravid. Jag vet också att när vårt barn kommer så kommer det vara det perfekta barnet, vi kommer inte vilja ha något annat barn och vår glädje över barnet kommer inte vara mindre för att människor har fått barn före oss.
    Ändå gör det lite ont i magen när jag läser inläggen.
    Detsamma gäller så klart för bekanta och vänner som får barn, jag kan inte låta bli att tänka: när är det min tur då?

    Ja men lite känns lite deppigt just nu. Men det är okej. Och snart, snart är det vår tur!
    Ikväll åker vi till Stockholm för att fixa med flytt och hälsa på vänner. Dock flyttar vi in dit utan vi har köpt en sommarstuga för att underlätta våra besök där.

  • Girlytalk

    Att övertänka en graviditet 

    jag (vi) vill verkligen ha barn men vi bestämde oss för att inte försöka bli gravid i mars pga att vi inte vill ha barn i december. Så nu i april var jag laddad men så kom det här med jobbet… Jag sa upp mig från en fasttjänst och har nu ett vikariat fram till sista juli. Va fan ska vi göra? Ska jag ev spenderar all min tid illa mående och trött på jobbet och då troligen inte få förlängt (vilket jag vet att jag får med 99% sannolikhet)? Eller ska vi skjuta på det? Och isf hur länge? När är det rätt? 

    Dessa tankar har verkligen gett mig mild ångest men när jag fick världens ägglossningsvärk vilket jag enbart får vid stress så tänkte jag: nej inget barntillberknin i april. 

    Däremot i maj, då ska det göras barn. Trillingar minst… Det känns bra. Lite andrum och lite vila för kroppen. Bara psyket som tar stryk… 

  • Träning

    En så himla dum idé

    jo men jag har varit i en träningssvacka en längre tid och den måste sluta nu! Så med hjälp av min PT har jag bestämt mig för att springa ett ultramarathon.

    Jag tänkte börja med mellanvarianten på 75 km. För ett så långt lopp krävs mängdträning jag kommer behöva vara ute och springa hela helgerna, herregud!, vad har jag gett mig in på!? 

    Känns som om det kommer sluta så här: 

    (Känns som om det finns de som kan ifrågasätta att träna inför ultramarathon och samtidigt bli gravid men jag tror inte att våra chanser blir mindre om jag är stark, mår bra och har roligt. Däremot kanske man inte ska gå från helt otränad till ultranarthonsträning men det är det nog få som gör!

    Jag tror att träning som ger fysiskt och psykiskt välmående kommer främja våra chanser att avla fram en unge, när jag sedan blir gravid får vi se vad som händer med träningen.) 

  • Girlytalk

    Världens sämsta idé!

    V tyckte att vi borde “planera” vårt sexliv. Han ville veta när jag har ägglossning eller som han sa: när det är störst chans att jag blir gravid.
    Jag berättade detta för honom och det var den sämsta idén någonsin.

    När dagarna kom som vi hade pratat om gick ingenting rätt.
    Förspelet i duschen slutade med översvämning.
    V var halvsjuk men kände sig tvingad att ha sex som vi inte avslutade om man säger så. Och jag kände med ledsen och motbjudande. Ja hörni, det är inte roligt att försöka bli gravid när det går tungt. Det är verkligen krävande för relationen och jag känner mig frustrerad och ledsen.

    När jag tittade i kalendern så insåg jag att nästa ägglossningsperiod när vi är ensamma är i juli. Det gör mig ännu mer frustrerad. Och ledsen. Och faktiskt lite uppgiven.

    Vi har så himla mycket roligt att se framemot men idag är jag faktiskt lite deppig. Tittar på bröllopsfilmer i min ensamhet och längtar efter vår stora dag.

  • Girlytalk

    Vad handlade sexualkunskapen om egentligen?

    Jag hade sexualkunskap första gången i ettan på gymnasiet, det var väl en del av naturkunskapen antar jag. Innan dess gick jag inte i svensk skola så ni får jättegärna komma med era erfarenheter här eller rätta mig om jag har fel.

    Eftersom att det här med sexualkunskap och besök hos ungdomsmottagningen var helt nytt för mig så minns jag vissa saker väldigt väldigt tydligt.
    Det första är den klassiska sätta-på-kondom-på-banan för att lära sig hur en kondom används.
    Och det andra är att läraren (eller var det gubben på ungdomsmottagningen?) sa att man alltid ska använda skydd (kondom) för att det är bara två dagar i månaden som man INTE kan bli gravid.

    Alltså jag var så sjukt orolig för dessa två dagar, även fast jag använde p-piller och jag funderade i flera år på vilka dessa två dagar var och när de inföll. Dock ska det noteras att jag aldrig försökte få ytterligare information i ämnet. Det var för ungefär fyra år sedan då en då nära vän till mig försökte bli gravid och berättade för mig att man har typ två fertila dagar i månaden som jag lixom fattade och började läsa på, och insåg hur svårt det är att bli gravid. Att det handlar mer om att pricka rätt än att bara ligga typ en random dag i månaden.
    Det jag vet om att bli gravid (återigen här kanske jag är lite extra naiv eller puckad) har jag lixom lärt mig själv, jag har dock inte brytt sig så mycket hittills eftersom att jag inte varit intresserad av att bli gravid tidigare.

    Och nu undrar jag: vad är sexualkunskapen till för?
    Jo i mina ögon enbart för att skrämma folk. Det var ren och skär skrämselpropaganda för att tonåringar inte skulle ha sex och även om de nu skulle ha sex så skulle det vara skyddat. Att man har två “säkra” dagar i månaden är ju ren och skär lögn. Helt ärligt, tonåringar kommer att ha sex ändå.
    Däremot så finns det massor av missuppfattningar när det kommer till att bli gravid. Både hur man blir gravid och hur olika preventivmedel fungerar. Borde inte sexualkunskapens fokus ligga här? På både olika skydd, samt hur de fungerar med hormoner/inte hormoner, så att man kan välja rätt skydd? Samt på det fina med sex, personligt, skönt, intimt osv? Men också på hur man faktiskt blir gravid, både på naturlig väg men också genom IVF och med de hjälpmedel som finns? Missfall, abort och att föda barn? (Både ur mannens och kvinnans perspektiv).

    För att lixom ta bort press, missuppfattningar och göra det lättare både att bli gravid och att undvika att bli gravid men fortfarande njuta av sex istället för att sprida lögner och göra sex till något hemligt och tabubelagt?

    Hur var er sexualkunskap? Upplysande eller förmanande?