Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Sida 2 av 360

I tisdags satt jag i möten hela dagen. När det kändes extra meningslöst ville jag bara gråta. Den där gråtklumpen steg i halsen och tårarna var nära. Ledsenheten fyllde hela mig.

Igår var det bättre. Begravde mig i jobb. Kände mig ändå låg. Så var snäll med mig själv. Satt i soffan med saft och choklad istället för träning och jobb. Jag tänkte mycket på att vara snäll. Att förlåta och låta sig själv vara nere eller trött. Inte varje dag. Men en dag.

Idag får jag träffa studenter för första gången i år. Det känns både jobbigt och kul. Längtat till helgen! Och snart är den här!

Nakenbilder

Min exman förekom ibland i media. Och i början av vårt förhållande visste jag inte hur jag skulle förhålla mig till det. Delvis har han ju en del av sin person i media som blir extra tydlig (den som media gillar) och det var inte min favoritdel av honom. Så jag blev lixom förvirrad vem han egentligen var. Sedan kände jag att han lixom inte tillhörde mig. Utan blev allas. När han tyckte och tänkte saker i tv, då var det ju inte mig han diskuterade med utan “alla”.

Nu var det ju inte tal om några nakenbilder eller mängder med press han gjorde men jag minns ändå detta. Och tänker på det ibland när jag ser att en influenser köpt underkläder och sedan poserar sexigt (?) i dem. Jag tänker så klart att det är hennes grej och val men hur känner de som känner henne? Eller en partner?

Hur hade min man känt om jag la ut nakenbilder på mig i bloggen? Eller på honom?

Det finns nakenbilder på oss. Tillsammans. Det kändes lixom tryggast så. Analogt finns dem för oss. Jag tycker själv att jag är skitsnygg och sexig. Jag har en grymt snygg kropp och hade roligt när vi tog dem. I den aspekten skulle jag kunna lägga ut dem. Men de är ju privata? Nästan nakna.

Var går gränsen funderar jag på?

En stroke och pms

Igår ringde telefonen med ett av de besked man aldrig vill ha eller hade förväntat sig. En vän har fått en stroke. Han är 31 år.

Jag för gåshud och fryser när jag tänker på det. Jag läste på internet att en stroke alltid innebär rehab och kanske livslånga problemen. Men jag hoppas ändå att han bara ska vakna upp och vara som vanligt. För han och hans flickväns skull.

Från det ena till det andra

Idag, strax, ska jag jobba igen. Det har varit underbart att få vara ledig och idag har jag möten inbokade hela dagen. Hatar möten.

Jag har dessutom pms. Är så irriterad på V hela tiden. Han har säkert förtjänst det. Det är som att min hjärna låst sig vid en sak som gör mig superirriterad och som jag då ser överallt. Så osympatisk egenskap men om V bara var lite mindre irriterande så skulle det ju vara löst…

Då och då i pms och jobb och lämna på förskolan så kommer jag och tänka på min vän som ligger nedsövd. Fy tusan! Jag kan inte ens koppla det till mig. Jag tänker mig hans fästmös liv. Hennes sorg och förtvivlan. Maktlöshet. Men även den är för overklig för att kunna ta till mig.

Jag önskar att jag kunde svänga förbi med en gryta. Kanske baka något bröd. Men så är livet när man bosatt sig i ett annat land. Avståndet suger lite extra när någon behöver kämpa ”hemma”.

Mellandagarna Del 1

Så efter jul kommer ju mellandagarna. Vila har varit stort fokus för mig under hela julen så också i mellandagarna. För första gången på flera år bodde vi två nätter hos min pappa.

Det är inte ett lätt förhållande mellan mig och min far men jag vill så gärna att det ska vara lätt mellan honom och Nils och det vill min pappa också så jag försöker hjälpa dem med det.

Efter världens segaste morgon med god frukost så tog vi båten (vilket visade sig vara en omväg) till Skeppsholmen och bergrummet, leksaksmuseum.

Det kändes bra att det var så fritt för Nils att röra sig. Mycket fick man ju så klart inte pilla på men det kändes ändå inte som om det var fullt at förbud. Vi hängde där några timmar.

Kidilack

Den största hiten var avdelningen för lek. Det fanns massa hästgrejer men inget slog att städa hos bamses farmor.

Sedan åt vi lunch på närliggande arkitektur museum och tittade på pepparkaksutställnkngen. Tyckte att den här var så cool, Sthlm under vatten.

Men i övrigt var jag inte superimponerad av museet även om det fanns springutrymme för barn även där.

På kvällen blev vi serverade lasagne. Jag hade supersvårt att få upp mitt blodsocker. Vi såg på spåret och spelade spel. Mysig kväll!

Nästa dag innehöll ännu ett nytt museum för oss postmuseum. Det låter så tråkigt så klockorna stannar men det var riktigt bra. Pedagogiskt, stora ytor och intressant fakta kopplad till vardagslivet då. I källaren finns lilla posten där du kan pyssla, packa post, ”köra” postbil och dela ut post. Väldigt fint och pedagogiskt. Nils var i himlen.

Tog alldeles för lite bilder. Om man gick upp fanns där en fantastisk konstutställning på temat ”hej” och en restaurang med supergod lunch. Också superdyrt pris tyckte jag (155kr för buffé). Men så är det väl.

Kolla in de här broderade breven. Tyckte det var en helfestlig idé!

Detär ju fler än två mellandagar. Så fler inlägg kommer, för nu är detta superlång. Bland annat kommer ett fantastiskt second hand fynd och ett gott te. Hörs snart!

Vecka 2

Det känns inte alls som söndag men likväl är det ju söndag och dags för 2020s första vecko-lista.

När en nystart kommer är jag alltid hyperplanerad. Jag älskar ju att planera och fundera. Optimera. Min bullet journal är fylld med good habit tracker för årets alla månader och en matplanering. Så gött!

Tänker lägga fokus på planering hela veckan. Massa möten på tisdag då vi säkert ska planera något och sedan på onsdag ska jag planera själv. Först på torsdag har jag möten med elever.

Det ska bli spännande, även om det är med en klump i magen, att se hur Nils reagerar på förskolan. Det har varit ganska tufft under jul. V och Nils har bråkar mycket. Nils tycker att hans pappa blir för frånvarande ibland, vilket jag tyvärr, håller med om och då blir Nils rabiat och V reagerar på ungefär samma sätt som Nils… så när reglerna är andra och vi är på resande fot blir det jobbigt. Inte lika tryggt för Nils. Det tar vi med oss.

Jag har planerat och beställt mat för två veckor. Undra om det funkar? Skulle vara så skönt. Ska hämta maten på tisdag.

Annars handlar det om att överleva fram till helgen. Vila. Läsa ut min bok. Se på spåret och ha en härlig helg.

Januari är min hatmånad så jag försöker att ha mycket tid att andas och må bra inlagd.

Tankar från tåg om tvåsamhet

En av min vänner, eller kanske fd vänner numera bekant la ut en sån där ”best nine 2019” på Instagram i samband med nyårsafton. Det var sex bilder på hennes ettåriga barn och tre bilder på henne och hennes man. Kanske så som de flestas ”best nine” ser ut? Det jag reagerade på var texten hon skrev.

Ni gillade mitt barn och tvåsamhet. Det gör jag med!

Det lixom skavde någonstans. Gjorde mig ledsen. För i en tvåsamhet då är ju jag utanför. Alltså det är ju bara två personer som är med i en tvåsamhet. Alla andra är utanför. Det är så sorgligt tycker jag. Jag är väldigt bestämd på att inte leva mitt liv i en tvåsamhet. Att någon är utanför är ju så klart min tolkning. Det finns ju massa olika sätt att leva i en tvåsamhet och iom att jag är gift och lever med V så delar vi också en tvåsamhet.

Jag ska ju också erkänna att vi, min vän och jag, glidigt ifrån varandra sedan hennes barn föddes. Vi tänker ganska olika om saker men framförallt är det tydligt att hon inte vill prata om saker. Om djupa saker eller veta något om mitt liv. Så visst gör det extra ont när hon menar en tvåsamhet som utesluter mig.

Jag insåg tidigt i livet att det är omöjligt att lägga alla sina behov på en person. Nog för att det är något lite extra med ens partner men jag reser utan honom, jag pratar med vänner, jag sover med andra (inte sex). Det bästa som finns är ju att hänga med andra familjer där man bara är. Inget mer komplext än så. Där man delar med sig av livet, det svåra och det lätta, bär varandras sorger och firar det roliga.

Min typ av liv kräver kanske mer? Jag behöver ju hålla en god relation till fler än en person. Behöver vårda relationer både på distans med telefon och sms men också med att fysiskt träffa folk. Det är ju energikrävande. Men också så otroligt givande.

Hennes inlägg fick mig verkligen att fundera. Att söka efter vad det var som skavde. Och inse eller fördjupas i min filosofi att det inte är en tvåsamhet jag vill leva.

Det blev också väldigt tydligt för mig att vi inte går in i det nya decenniumet tillsammans. Får väl se var vi står när det avslutas…

Boktips: tjänster och gentjänster – Sophie Kinsella

Årets första boktips kommer här. Den här boken handlar om “Fixie” som hjälper och grejar och fixar med allt och alla. Hon jobbar i familjens affär och lever efter motot “familjen går först”.

Dock är hon den enda i familjen som lever efter den divisen så alla andra i familjen är ruggigt elak mot henne medan hon sväljer allt och är diplomatisk. Och så klart kär i en riktig skitstövel.

Efter 180 sidor (av 349) börjar det ändå hända grejer med Fixie. Hon träffar en man som hjälper henne, den goda samariten. Sedan är ju även det en del trassel så klart.

Jag blir så irriterad på Fixies familj som behandlar henne så illa. Jag blir lixom så äcklad av hennes bror och syster, sitter och är irriterad under läsningen.

Sedan tänker jag på min ex-man. För vi var väldigt bra tillsammans när det var bra och han hjälpte mig med många destruktiva relationer i mitt liv. Så på något vis finner jag delen där hon träffar en man och förändras trovärdig. Men sen? Ja du… tilltrasslat och lite halv utrett slutar boken. Jaha?

Jag brukar gapskratta till Kinsellas böcker men den här tycker jag var nja… inget lågvattenmärke men heller ingen hit.

boken finns i alla fall att köpa här.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2020 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑