• recept

    Middagstips: pastagratäng med kyckling och soltorkade tomater

    Provade ett nytt recept här om dagen. Mitt stora problem med pastagratäng är att det oftast blir för mycket pasta och för lite av grönsaker och protein. Men den här var god till och med Nils godkände den.

    Dock fattar jag inte hur man tar en bild som ser god ut. Kanske ska börja med att använda en riktig kamera?

    Receptet är från Coop och funkar säkert med många variationer i protein och att slänga med lite rester och så där.

  • vecka

    Vecka 2

    Den gångna veckan var så tung. Fysiskt så gick jag på en långpromenad, eller ja längre än normalt och hade så ont i fogarna resten av veckan. Sov dåligt men det är inte allt, jag är så trött. Antar att det beror på att jag närmar mig slutet på den här graviditeten. Men med tröttheten kommer också en underliggande bitterhet fram hos mig, sömnbrist är inget attraktivt tillstånd. Jag har känt mig så ledsen för att vi inte varit i Sverige medan ”alla andra” är i Dubai och Kanarieöarna. Det känns så ensamt även om jag så klart vet att den stora massan följer rekommendationerna precis som jag gör, efter bästa förmåga.

    Nästa vecka då. Jag hoppas på att sova bättre. Mina studier börjar på torsdag. Och på måndag har vi ett möte med myndigheter inplanerat för att fixa lite grejer. Jag skulle också behöva ringa svenska myndigheter och fixa en grej men det är mycket möjligt att jag prokastinerar det ännu en vecka.

    Bygga Lego står på alla dagars att-göra-lista just nu.

    Även om inget blir som vanligt under en pandemi med lockdown så är detta första vardagsveckan. Jag ska göra matlista, se om jag vågar promenera och röra mig lite, se på vår tid är nu med min man och försöka underhålla en uttråkad fyraåring.

    Vecka 2 2020

  • Böcker,  tips

    Boktips: ett år av vila och avkoppling – Ottessa Moshfegh

    Alltså hur genial är inte den är titeln? Helt fantastisk skulle jag vilja påstå. Tänka vilken dröm att få ett år av att vila och må fysiskt och psykiskt bra.

    Huvudpersonen mår dåligt. Hon har allt. Utbildning, pengar, vän, lägenhet på Manhattan och ett jobb andra skulle döda för. Nämnde jag att hon är snygg också? Ändå är hon inte alls lycklig. Snarare det motsatta. För att råda bot på sin psykiska ohälsa bestämmer hon sig för att sova bort ett år. För att klara det behöver hon droger, eller mediciner beroende på hur man ser det. Och detta är vad boken handlar om.

    Jag gillar inte den här typen av amerikansk litteratur. Det är otroligt mycket misär. Ingen av personerna i boken mår bra, har ett driv eller en positiv framtidssyn. Det är stökigt, personerna orkar inte sköta basal hygien, de orkar heller inte ha relationer eller något sådant. Utan allt fokus ligger på receptbelagd psykofarma.

    Det här med medicin mot olika psykiska problem är kanske något som är mer vanligt eller folk är mer öppna med än vad det är i min livskrets, så jag känner mest att allt detta är överdrivet och för mycket.

    Jag gillade inte boken men blir du sugen på att läsa så finns den här.

    Tänk vad lustigt, den här boken som inte alla föll mig i smaken hamnade som årets bästa bok hos Sandra Beijer. När jag läser hennes blogg så tänker jag ofta att vi är väldigt olika så olika smak på böcker är väl inte så konstigt egentligen.

  • Funderingar

    Lockdown igen – barnperspektivet

    Som jag nämnt är det lockdown igen. Jag tycker att vi har varit bra på att följa reglerna hela tiden, här finns det lixom inte mycket till val. Den här gången känns det så klart lite extra viktigt för oss att följa reglerna iom att vi snart blir fyra i familjen och vi vill helst vara friska nog att kunna vistas på sjukhus båda två.

    Hur som helst så är det slitsamt den här gången. Dels är jag så trött och har ont lite här och där. Men det är så jobbigt för Nils.

    Han saknar sina kompisar. Vi har inte varit jätteaktiva med att träffa folk efter förskolan men på förskolan har han ju sina vänner, får röja, leka, springa och en massa saker som vi som föräldrar inte kan ge honom. Tidigare under pandemin så kunde vi gå ut och cykla och träffa människor på gatan men det är dåligt med den varan nu. Inne är det som gäller.

    Det blir alldeles för mycket tid vid skitprogram på youtube som driver mig till vansinne, nils kan kolla i timmar (vilket så klart är meningen med programmen), egentligen är jag inte så brydd med skärmtid under just lockdown men det är tydligt att det enbart gör honom hyper när han väl lägger bort telefonen. Konflikter om youtube uppstår och då tar vi bort det direkt.

    Det är så otroligt priviligerat att skriva så här men det är också så tydligt att Nils saknar att göra saker. Allt från att gå till affären, träffa vänner från andra länder, gå på utflykt, museum, djurpark. Vi är bra på att göra saker. Att spendera en hel dag inne är inget vi gör speciellt ofta. Allt det där som är någon form av guldkant på vardagen som vi knappt gjort på ett år fattas honom nu och det blir ofta utbrott av frustration. Så klart även på oss vuxna.

    När jag ser på Nils och hans sorgsenhet men också frustration så önskar jag så mycket att vi gjort som Sverige. Hållt skolor och förskolor öppna. Jag tror verkligen inte att Nils är ensam om de här känslorna och att det är ännu värre för barn som också behöver göra skolarbete hemma eller som har sämre hemförhållanden än vad vi har.

    Just nu känns det också ganska ovisst hur länge till den här lockdown ska pågå. Jag tror jag läste till mars minst när det gällde England och ofta har vi gått hand-i-hand. Så att detta skulle vara över snart är tungt för både mig och Nils.

  • Funderingar

    Nyårslöften 2021

    Alltså… jag gillar ju nyårslöften och sammanfattningar och reflektion och sånt. Förra året hade jag så himla bra nyårslöften tycker jag och jag klarade inte att hålla ett enda. Det är inte så himla viktigt heller. Löftena handlar om att jag ska må bättre, och ofta är ju strävan nog. Sedan kom en pandemi och en graviditet i vägen och ja… lusten försvann någonstans efter ett halvår. Men så är det ibland. Några löften kommer jag ta direkt som de var och några gör jag om. Andra skippar jag. Här kommer mina nyårslöften för 2021.

    • Besöka 20 nya platser. Detta är ett stående löfte för mig. Älskar att upptäcka och utmana mig med det här målet. Ibland hittar jag nya favoriter och ibland är jag helt vilse. Ett väldigt roligt mål hur som helst speciellt om det innehåller fika. (I fjol klarades det här målet innan juli och alla var nästgårds, coolt tycker jag).
    • Läsa 5000 sidor. Det här målet brukar vara större än så, men när jag är trött tappar jag läslusten, tyvärr. Och med bäbis brukar det vara mycket trötthet så jag sänker ribban. (Årets mål på 15000 sidor kom jag halvvägs ungefär).
    • Ta 60 hp. Jag blir lätt frustrerad och förslappad av att vara hemma med barn. Därför tänker jag studera samtidigt som jag är föräldraledig. Målet blir att ta 60 högskolepoäng under året.
    • 10 000 (njutbara) steg per dag. Alltså den här hör ihop med förslappningen jag nämnde ovan. Att gå ut för att promenera utan press eller stress att träna är ett mål för året. Lyssna på något mysigt och röra mig. (Träningsmålet för 2020 gick rent åt pipan).
    • Spara pengar. Som föräldraledig får jag 60% av min lön. Det ska jag leva på. Jag ser det som en utmaning med att storhandla, laga mat och inte shoppa. (Vill vara poängtera att vi har det gott ställt och så klart gemensam ekonomi så detta är mer en utmaning än något annat).
    • Lägga bort mobilen. Stående löfte. Göra andra saker, läsa pyssla, närvara. Varför är det så svårt? Främst när jag är trött. (Känner mig inte alls nöjd med min insats här under 2020).

    Har ni några nyårslöften? Eller kanske tips på hur jag kan uppfylla mina?

  • Funderingar

    Min svenska kompis är tillbaka!

    Jag har en nära kompis från Sverige här, hon har fått sitt andra barn för fyra månader sedan, och har en dotter som är lika gammal som nils (det är så vi känner varandra). Vi har träffats från och till och då och då men jag uppskattar henne så mycket. Och nu är hon tillbaka från jul och nyår, nästa en månad, hemma i Sverige!

    Våra samtal är alltid så otvungna. Vi pratat om högt och lågt utan filter. Igår diskuterade vi hur vi mådde i högstadiet, hur det känns att få ryggmärgsbedövning och anti-vaccin-människor. det är så värdefullt att prata svenska och att ändå dela den svenska kulturen med tex högstadiet. Det är inget vi behöver förklara (trots uppväxt i olika delar av Sverige) för högstadiet är ju lixom högstadiet.

    En promenad på 1.5 timme är dock inte optimalt för en gravid person med höftproblem. Men mentalt känner jag mig så levande nu. Älskar människor!

  • tips

    Serietips: familjen Bridgerton

    Det här är en bokserie som handlar om en syskonskara, en bok om varje syskon, som nu blivit Netflixserie. Jag har gett mig på första boken men tyckte att den sög men en lättsam tv-serie kan väl aldrig sitt fel?

    Den här serien är verkligen verkligen lättsam. Det är ganska lätt att hela tiden lista ut vad som komma skall. Det är en klassisk handling med vissa moderna (feministiska) twister.

    Jag är inte jätteimponerad av den här seriens handling. Kanske handlar det om att det är utdraget till en serie, 8 avsnitt på 60 min, istället för en film på kanske 1.5 timme. Det är utdraget och vid några tillfällen somnar jag. Vilket inte gör att jag inte hänger med i handlingen…

    Jag tycker att det är komiskt hur lite kvinnorna vet om hur barn görs medan männen vet allt. Känns konstigt att det är sånt hysch hysch kring det och kanske tom var på det viset då? För att vara helt oinsatta i barnaskapandet och så klart rena oskulder så innehåller dock serien en hel del sex. Något avsnitt var mer eller mindre sex överallt och hela tiden.

    Ett mysigt tidsfördriv, kanske från sjuksoffan, men inget mer än så säger jag om den här serien.