Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Sida 2 av 315

Borta!

Nu är min tand som strular och haft sig borttagen. Det var första gången jag var hos tandläkaren i Tyskland och maj Gadd!! Vilken underbar tandläkare. Grät över att han lixom verkade bli klar idag.

Tanden är lite öm och jag pt soppa till lunch med en svensk vän! Älskar att hitta tillfällen att prata svenska.

Så här funkar tandvård i Tyskland. Har tagit en Ipren för det värker lite när bedömningen går ur. Hoppas ni har en finfin dag!

Det är svårt att ge

Minimalism känns som en rörelse som är på uppgång. Precis som vandra i berg och återgå till naturen. Livet ska bli ner enkelt både för mental hälsa och det fysiska välmåendet.

Men vi måste minnas att vi som kan välja minimalism av olika slag är priviligierade. Vi som kan känna oss duktiga efter fynd på second hand som inte pga ekonomiska skäl måste köpa på second hand och kanske aldrig kan ge barnen det de vill ha.

En familj jag känner lever minimalistiskt utan att ha gjort det valet själva. De är med andra ord fattiga. Inte så att de svälter utan så att de aldrig kan unna sig det lilla extra, typ som leksaker till barnen.

I tonåren hade jag en samling med små nallar. Hade ni också det? Jag plockade ihop dessa i en påse. En liten tågbana. Min docka från när jag var liten. Och la i en påse och hängde på deras dörr.

När jag mötte dem nästa dag av en slump visade flickan mig det bästa i påsen. Ett pennskrin från max. Som jag stoppade i precis i slutet. Jag älskade själv mitt pennakrin i lågstadiet.

Så nu funderar jag på vad jag ska ge dem till jul. De ska få en av Nils två små dockserviser. Och kanske lite fler pennor till pennskrinet. Men det ör svårt att ge. De kan inte fysiskt ge mig något tillbaka. Det ska ju kännas bra för alla parter. Samtidigt får jag dåligt samvete för allt Nils har som de helt saknar. Så kan man ju inte heller leva livet. Utan att försöka göra det mer rättvist.

Jävla skit!

Igår märkte jag att min tand som jag lagat och lagat gått sönder igen! Är så besviken på tandläkaren som “lagat” min tand och helt ärligt förstört den så till den milda grad att en del av den ramlade ut igår kväll när jah borstade tänderna! Blä!!!

Fick tips om en bra tandläkare av min kollega och fick ett trevligt bemötande när jag ringde dit. Har en tid redan imorgon! Har ångest över att gå dit. Både för allt strul som varit med den här tanden (och andra tänder) men också för att jag skäms över hur dåliga tänderna är efter allt kräkande. Löjligt jag vet men det känns skamligt att ha dåliga tänder, typ som om jag är dum i huvudet och inte borstat dem.

2.5 år

Jag har ett barn. Barnet är 2.5 år och totalt rabiat. Känslorna i den där lilla kroppen är inte att leka med. Det ät helt filterfritt och ganska befriande samtidigt som det är skrattretande.

Mest blir Nils ledsen. När det inte blir som han vill eller får som han vill så slänger han huvudet bakåt och öppnar munnen på vidgavel i ett vrål “aaaaah” och sedan kommer tårarna. Det lixom sprutar åt alla håll.

Jag försöker förstå. Så där som jag tycker det är viktigt att göra. Inte skamma känslorna utan “jag förstår att du blir arg när du inte får hänga i taklampan” eller “jag förstår att du blir ledsen när mormor inte svarar i telefon”. Men det är så svårt att inte bryta ihop. Både i att bli arg tillbaka när han skrikigt och gråtit mellan 06:30 och 19:00 men också i en skrattattack. För det är ju så himla skrattretande med någon som gråter över, ja allt.

Även fast jag är långt ifrån perfekt så landar jag varje kväll i att jag är en bra mamma, för trots att jag både skrattar åt Nils och skäller på honom så gör jag mitt bästa. Hela tiden. Och jag är ju inte mer än människa.

Men det är en utmaning med barn just nu. Det är väl åldern. Det är säkert en utmaning med livet för Nils också. Jobbigt med alla känslor som stormar i kroppen och allt man vill, alla idéer och tankar som jag avvisar. Själv tycker jag att det är svårt att få energin att räcka med alla dessa utbrott med behov av tröst eller lugn hela tiden. Hur fyller man på?

Så gick luften ur

I helgen var min pappa över på en snabb visit. Vi har inte världens bästa relation och även fast jag förstod precis vad han skulle göra och hur besöket skulle bli så har jag varit less resten av helgen. Som varit underbar!

Nils är i en mammig-period nu och det gör att V backar. Gömmer sig bakom jobb och annat “viktigt” (läs mans-viktigt dvs viktigt för hans behov ingen annans) och jag blir ensam med Nils.

Vi har varit ute utanför stan med vänner både igår och idag. Alltså jag och Nils. V gjorde ju sina mans-viktigheter. Och det har varit underbart. Vi pratade om bristande framtid inom vårt yrke men vad ska man göra istället? En fråga som följer mig just nu. Jättemycket! Och hur dyrt barnkläder kan vara. Och de där jäkla mans-viktigheterna.

Idag har jag bjudits min svärfamilj på middag och lagat tre middagar till veckan och sen tog jag slut. Legat i sängen en timme och bara slösurfat. Fastnade i en favoritblogg. Funderar på on jag ska tipsa lite om bloggar jag läser, så där som alla gjorde förut.

Boktips: 30 dejter på 30 dagar – Sarah Title

Så har jag äntligen tagit mig igenom en bok. Efter sommarens bokkavalkad så fastnade jag lite, eller tvärtom, fastnade inte för någon bok. Men nu har jag läst den här pastelliga boken.

Det är inte ofta det är baksidan av boken jag visar men den är så mycket härligare än framsidan. Älskar dessa färgglada anteckningsböcker och tänker att så skulle jag ha fet på jobbet. Eller hemma. Älskar färg och anteckningsböcker.

Boken är klassisk. Nördig tjej görs om och blir kär i den “coola killen”. Boken är faktiskt helt odramatisk. Från första sidan vet man lixom vad som ska hända och inte hända. Den är tydlig i sitt språk och kräver nästan ingenting av sin läsare.

Undertonen är feministisk och det finns med lesbiska och man och kvinna som inte är mer ön vänner och huvudpersonen har ofta en feministisk fråga på lager. Tyvärr känns det ju ändå som om det landar i det klassiska och stereotypa.

Dock ska jag säga att jag kommer läsa nästa bok också. Just för att de har koppling till bibliotek och nästa verkar lite mer normbrytande. Jag har någon hemlig (?) dröm om att jobba på bibliotek. Sortera böcker och läsa hela dagarna. Hur mysigt låter inte det? (Jag förstår att de som jobbar på bibliotek gör betydligt mer än så, vet dock inte vad så jag drömmer vidare).

Boken finns bland annat här.

Jag gillar att landa i lögnen

Jag lyssnade på Anna Hedenmos sommarprat. Det var lite spretigt, det ska jag erkänna, och kanske lite skrytiga ibland med episoder jag inte riktigt fattade poängen med typ en lång episod där hon berättar om när hon intervjuar Henning Mankell.

Hon pratar om sociala medier och bilderna vi lägger ut. Ytan. Det perfekta. Var det inte likadant förut? Att man tog fram kameran i de lyckliga stunderna? Hon frågar sig om släktingar var lyckliga som på bilden eller vad som fanns bakom.

En viktig diskussion. Ja. Vi behöver hela tiden påtala att Instagram inte är verkligheten. Mammarollen är sällan rosenskimrande dygnet runt så som den kanske framställs. Även min sjukdom, diabetes typ1, kan jag tycka framställs ganska glamoröst i sociala medier med de som är självutnämnda ambassadörer för sjukdomen.

Samtidigt så vill jag så gärna landa i det lyckliga när jag tänker på tex mina farföräldrar. Klart jag vet att de gick igenom svårigheter på alla möjliga sätt och plan livet igenom. Men jag vill lixom tänka på hur fint det blev till slut, att de var mestadels lyckliga, ja lite “slutet gott, allting gott”. Så vill jag också tänka på mina vänner. Att det finns massa problem och svårigheter vi delar men det är de fina stunderna jag vill landa i.

Jag vill inte att Nils som vuxen ska behöva fundera på om jag var lycklig på den eller den bilden eller vad jag dolde bakom leendet. Jag vill att han ska veta att jag är en människa med kamper, sorger och glädjeämnen precis som alla människor. Men att jag i grunden är lycklig. Framförallt vill jag inte att han ska känna att han behöver bära varken mina sorger nu eller senare i livet.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑