Tjejsnack by Alex

En del av Girlytalk

Page 2 of 322

Ett vägskäl jag drömmer om

Ibland, drömmer jag om att flytta till Stockholm. I perioder är det superofta och ibland inte alls. Men jag vet att om det valet skulle komma så vet jag inte vad jag skulle göra.

Jag har nämnt det förutom men att flytta är att bli halv eller dubbel. Vi har ju ett fullt liv här led jobb, boende och vänner. Och i Sthlm. Det är platser vi aldrig kan lämna helt utan saknaden kommer alltid finnas.

Så även om jag ibland längtar till Sthlm och inget är omöjligt så skulle det vara ett vägskäl där jag inte vet varken ut eller in.

En del av Kajsons julkalender.

Svenska, engelska och tyska

Nu tänker jag skriva ett skrytiga inlägg om mitt barn. Jag tänkte nämligen prata om hans språkutveckling.

Nils är 2.5 år nu och pratar svenska, tyska och engelska. Hans språkutveckling är något utöver det vanliga om man jämför med normen. Han har alltid haft ett intresse för kommunikation och varit tidig med att prata.

Hemma med mig pratar vi svenska. Alltid. Hela tiden pratar vi. Båda två. På förskolan och med V pratar han tyska. Engelska ord verkar han snappa upp lite varstans när han hör de från vänner eller när vi pratar med vänner.

Hans tyska och svenska ör likvärdig och mer än flytande. Meningarna är lååååånga och han använder både rak och omvänd ordföljd. Han berättar vad han tänker, känner, drömmer och vad andra säger. Han är en riktig skvallerbytta och berättar gärna vad som hänt på förskolan och vad lärarna sagt, då översätter han det de säger på tyska till svenska när vi pratar.

Nils engelska är hans roligaste språk. Här har han en relativt god förståelse för det som sägs och har hittat mönstret att “allt” slutar på i. Typ svenska: mamma engelska: “mami” så han tror att han heter “Nilsi” på engelska. Det är så gulligt och smart att jag dör.

jag älskar att prata och dela med mig av mitt liv. Att kunna prata med Nils, att höra om hand dag, tankar, känslor och idéer är helt underbart!

Jag var nog en ganska uttråkade “bebismamma” för mig har livet med Nils bara blivit roligare och roligare.

Ett vägskäl jag är rädd för

Det är snart dags för syskon. Antingen välja syskon eller välja bort syskon. Jag känner fortfarande inte att det ena är mer rätt än det andra.

Jag tror att syskon är viktigt och har alltid drömt om två barn. Men det är lättsamt med ett barn. Hur mycket klarar vårt förhållande? Orkar jag vara gravid igen?

Jag har gett nig själv nästa år till att besluta mig. Antingen eller för jag känner också att jag inte kan gå runt och fundera och spara saker och kläder “ifall att” för alltid.

ett lite kortare inlägg i Kajsons julkalender

Jag har slutat kasta onda blickar, men jag kommer nog börja igen.

Under hela min graviditet med Nils samt ja, om jag ska vara ärlig, fram till nu har jag stirrat arg på andra “perfekta gravida kvinnor”. Jag är så bitter. Där sitter de på stranden, tunnelbanan, affären, lekparken med sina fina runda magar och bara är som vanligt. Ni vet ju, att min graviditet inte var så rolig.

Jag har inte velat vara så missunnsam. Egentligen önskar jag inte ens min värsta fiende att må så dåligt. Och jag önskar ingen med en längtan om barn att vara utan.

Men nu har jag börjat le mot gravida igen. Tänka vad mycket spännande de har framför sig. Att få upp Nils på bröstet var den största stunden i mitt liv. “Jasså?! Var det du din lilla underbara människoprins som fick mig att bli så sjuk!” Den upplevelsen önskar jag alla. Och någonstans inom mig så börjar det gro en liten längtan efter den där känslan igen.

Om/när jag blir gravid igen är sannolikheten för extremt gravidillamående extremt hög. Så troligen kommer jag börja kasta arga blickar på andra kvinnor igen och deras gravidmagar. Avundsjuk på att andra kan leva vidare medan mitt liv blir satt på paus.

Men just nu njuter jag av ett underbart barn och att få glädjas med andra kvinnor i deras glädje.

Ett beslut någon annan tog åt mig

En juninatt beslutade sig en man för att köra bil onykter. Han tog då beslutet att förändra mitt liv för alltid. Med ett år sammanlagt på sjukhus, otaliga operationer och smärta i flera år. Mitt största problem är ögat. Alltså idag. Jag ser lite dåligt och har lätt ögat inte “hänger med”.

Det tog lång tid för mig att bli arg och då förlåta. I början tyckte jag synd om förövaren och insåg nog inte vad som hänt och hur länge jag skulle få lida.

Jag har accepterat det nu och är igenom det. Det är främst ögat som stör mig idag. Men jag kan ändå, även fast jag är lycklig idag och inte vill byta liv känna att den personen förstörde livet massor. Utan det hade jag kanske varit gift med min första man. Kunnat träna fortsatt. Haft en annan graviditet. Ja ni förstår det finns många “om” och men.

Jag är mest av allt tacksam för att både jag och min kusin, som var med, lever. Men jag är nog ändå inte så tacksam som jag borde vara. Är nog mer lite halvtbittert lagd…

Ännu ett inlägg i Kajsons julkalender.

Mitt svåraste beslut i livet

Sist vi var i Sverige var jag hos min ex-man en sväng för att diskutera vad vårt företag ska göra nästa år. Nils var med. Han pillade på med olika bollar och bilar och grejer och var allmänt perfekt på alla vis medan vi diskuterade affärer.

Min exman sa som så många gånger förr att Nils är en kopia av mig på alla sätt och vis. Han sa också, han skulle lika gärna kunnat varit vår.

Och visst har han rätt i det. Nils är en kopia av mig. Och vi skilde oss över ett barn som aldrig kom.

Och det är mitt absolut svåraste beslut. Att släppa taget om min ex-man. Det var ingen som var elak eller otrogen eller egentligen att kärleken tog slut. Det var bagaget som blev för tungt att bära.

Det har varit svårt att inte tänka att jag gjorde fel, eller vi gjorde fel, som separerade. Men just den här gången, så kände jag att det kunde inte varit vårt barn. Nils är den han är pga mig och V och jag skulle inte ändra det för något. Så även om det har varit så galet svårt så var det rätt.

Det är ett inlägg i Kajsons julkalender.

Boktips: jag kommer hem igen till jul

Jag älskar julen och just i år har jag haft en längtan efter julen sedan någon gång i somras. Så en bok om julen för att komma i stämning är ju aldrig fel, den julbok jag läste förra året tyckte jag var lite för perfekt så där som min jul aldrig är, så denna gång blev det en bok om den operfekta julen.

boken handlar om en 38-årig kvinna som lever singel och i ett kollektiv i London. Eller hon bor inneboende. Hon ska hem till familjen över jul och då tar hon med sin 10 år yngre granne som får låtsas vara hennes pojkvän.

Den här boken är sååååå löjlig! Huvudpersonen beter sig som en tonåring, familjen ska vara pinsam så därför är de full hela tiden (?), och upplösningen är så löjlig att jag dör. Jag gillar dock grannen men han är väl den enda sympatiska personen i boken. Nej alltså den här boken föll mig inte i smaken och väckte inga julkänslan heller tyvärr.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 Tjejsnack by Alex

Tema av Anders NorenUpp ↑