• Girlytalk

    Kvällar då jag gråter

    Jag vill berätta för er eller för mitt minne att jag hatar amning. Själva ammandet har jag egentligen inget emot. Generellt gör det inte ont. Det skulle kanske beskrivas som mysigt men nja… Jag bestämde mig ju för att ge amningen en chans med barn 2 trots att oddsen var emot mig.

    Känslan av att sitta fast ger mig panik. Att sitta i fåtöljen och amma merparten av dagen. Och gör ingenting. Riktigt känns hur ensamt det är. Och hur hjärnan skrumpnar av all dålig tv jag konsumerar.

    Jag har fått två riktigt dåliga råd. Det ena är att se amningen som en del av vardagen. Lixom acceptera den. Och det kan man ju göra men en vardagssyssla som jag hatar och som tar 9-12 timmar per dygn hade jag lejt bort. Jag vägrar finna mig i sånt. Som en del av en vardag kan jag absolut acceptera amningen. Men inte som 97% av det jag gör.

    Hon blev påskpyntad vid amning.

    Det andra dåliga rådet är det finns mycket man kan göra med bara en hand. Grät när en bekant sa detta. Jag kan inte ens surfa på mobilen med bara höger hand. Äta ja. Laga mat? Röra mig? Läsa en inbunden bok? Nej.

    Jag kan inte sätta ord på vad med amningen det är som gör mig så otroligt ledsen. Kanske är det hormonellt eller bara tröttheten? Men känslan av att sitta fast. Stressen där emellan då allt det andra ska hinnas. Ni vet; gå på toa, laga middag, duscha och kanske plocka undan lite.

    Jag tycker också känslan av att inte kunna fixa, äta mat med min familj, laga mat eller starta en tvättmaskin utan att ha hög puls är fruktansvärd.

    Jag gillar verkligen inte känslan av att min kropp inte är min, att någon annan bestämmer över den och har tillträde till den. Jag gillar heller inte att sitta still så mycket. Känner mig samtidigt så skamsen och värdelös som känner så starkt negativt om något som är så basalt som att mata sitt barn. Något som en riktig kvinna älskar och gör med en ängels tålamod och ett barns glädje.

  • tips

    Saker jag läst:

    Oftast är det ju saker jag lyssnat på som jag tipsar om men jag läser ju en hel del på nätet också. Här kommer lite tips:

    Ett reportage om Omid som jobbar som tågvärd och bor i Kumla. Jag älskar tåg och har faktiskt en viss relation till Kumla, eller egentligen Hallsberg, och tyckte att det här reportaget var fint. Enkelt och vardagligt och Omid verkar så himla trevlig och klok.

    En krönika om stängning av Nettelblad. Tänk att vi har levt i lockdown över ett år medan andra precis börjat. Eller kanske bara behöver en kortare tid för att omständigheterna är annorlunda. Vackert beskrivet om att leva i den pandemi vi alla befinner oss i.

    Inflation i anpassningen det här kanske är mest intressant för de som jobbar i skolan, men jag tyckte att kontentan var spännande: istället för att öva på en sak vi har svårt för så anpassar vi bort den. Här handlar det om läsförståelse (som exempel) men det gäller ju det mesta i livet. Vi curlar oss själva och barnen så att vi faktiskt inte får chans att öva på det vi behöver öva på.

    Sophias inlägg om att lösa problem innan problemet ens existerar, ett typiskt kvinnligt beteende?

    Peppande text om amning dock från ett företag som livnär sig på olika produkter när det kommer till amning men jag gillade den. Gav mig kraft och hopp.

  • vecka

    Vecka 14

    Tänk att jag grät när jag trodde att pandemin skulle vara i hela fem månader? Nu sitter jag här över 12 månader senare och lever. Jag har börjat gå i terapi igen. Jag har bara varit två gånger men det är på förslag från vården. Jag har inte förlossningsdepression men jag mår inte helt bra. Det beror på pandemin. Att det som ger mig energi inte blir av. Att träffas och prata och ses och kramas var så viktigt för mig är ändå någon form av nyhet. Jag vet att jag är extrovert men att det skulle bli så deppigt och håligt i själen trodde jag inte.

    Så… jag försöker prioritera det sociala. Prata i telefon. Ses där möjligheten finns. Ja det är ju vad som kan göras nu. Och så går jag också i terapi och pratat. Just ja… jag skulle ju skriva om mina veckoplaner nu inte min terapi. Här kommer veckans planer:

    • Som diabetiker får man alltid (?) stora barn. Jag har fått två små. Så det har tagits tester på mig och nu ska jag testas igen.
    • Boka efterkontroll ska jag ta tag i.
    • Börja på en ny bok. Njuta av varje bokstav.
    • Skicka vykort och en present till några kompisar.
    • Gratta min mamma som fyller jämt!
    • Träna 3 pass, lugnt och hitta tillbaka till mina muskler är målet.
    • Fika mycket mindre, min konsumtion och småätande just nu är inte hållbar.
  • vardag

    Mat och lite lite annat (okej, mest mat!)

    Här kommer lite bilder jag har tagit och tänkt på er.

    Majken välklädd i vagnen med sina spöken. Jag fick spökena till Nils men han vägrade vagnen så då användes de knappt. Tycker de är så fina!
    Jag försöker läsa medan jag ammar men det är sjukt svårt!
    Vi firade att allt var fint med Majken med chokladtårta med päronmousse.
    Blåbärspaj och kaffe. Det blir väääääldigt mycket fika just nu. Väldigt mycket.
    Leverans från Sverige! Mums!
    Har blivit besatt av kyckling-Nuggets, alltså de frysta man kan köpa, lätt och alla i familjen äter dem.
    Mera mat. Pasta med gräddsås och lufttorkad skinka. Nästan lite somrigt. All mat som går snabbt lätt och är på vår meny just nu.
    Lyxens lyx med en cappuccino, sin jag längtar, dock motsvarade den inte alls mina förväntningar. Men punsch-pralinerna satt som en smäck, ja, jag är officiellt tant nu.

    Hoppas ni har en fin påsk, den andra i pandemin.

  • tips

    Tv-tips: skridskor, Märta och feminism

    Ja men jag ser så galet mycket på tv just nu så här kommer ett gäng med tips på serier.

    Zero Chill (Netflix) handlar om ett tvillingpar som flyttar från Kanada till England för att satsa på den enas hockeykarriär. Ja men ni hör ju redan här att det är dåligt. Vem flyttat från Kanada till England för hockey? Det borde ju varit tvärtom. Den påminner lite om den här serien fast där hände det saker hela tiden och i Zero Chill händer absolut ingenting förutom att England är all issports Mecka.

    Atlantic Crossing (SVT/Nrk) jag gillar ju historiska grejer och fastnade direkt men ju längre serien går desto mer konstnärliga friheter har skaparna tagit sig. Det känns verkligen som om de skapat drama och konflikter. Jag har också lite svårt för huvudpersonen kronprinsessan Märta eller skådespelerskan kanske man ska säga för jag har ju ingen koll på Märta. Det är lixom så mycket upp och ned: blyg och svag, nästa sekund är hon stark och självständig. Kär i sin man och klarar sig inte utan honom och sen vill ha en affär med någon annan. Nog är vi alla så komplexa men här saknas ett djup som gör att jag förstår henne.

    Flight attendent (Hbo) en strulig alkoholist jobbar som flygvärdinna och hamnar i säng med en passagerare, när hon vaknar på morgonen är han mördad. Är det hon som gjort det? Hon får ofta black outs för att hon dricker för mycket. Om det inte är hon vem är det då? Och varför? Det måste hon ta reda på. Spännande, rafflande och med snygga twister då och då.

    Moxie (Netflix) det här är en lättsam highschool-film om feminism. Gud den är ändå bra i sin enkelhet. tydliga formuleringar kring feminism som är lätta att relatera till. Killarna beter sig precis som killar gör och det ger mig ont i magen. Se den med ungdomar i din närhet och problematisera det här med dem!

    Gift vid första ögonkastet (SVT) ja men ni vet ju att jag älskar det här experimentet. Tycker iofs oftast att den amerikanske varianten är bättre och mer dramatisk, men ser den svenska med en vän och diskuterar och analyserar efter att vi sett varje avsnitt. Nu är det snart slut, vilka kommer hålla ihop?

    Utrikesbyrån (SVT) när jag är less på allt lättsamt så ser jag på utrikesbyrån. Aktuella ämnen och kunniga gäster, alltid intressant med djupare men ändå förklarade modeller och analyser. Ger mig alltid nya insikter.

  • tips

    Middagstips, tack!

    Har insett att jag behöver hitta tillbaka till en glädje i maten. Jag vill äta mer varierat och ”bättre” mat. Nu när jag ammar och känner mig väldigt upp och ned av trötthet och hormoner så är min matglädjenoll. Jag skulle verkligen vilja laga mer och bättre mat. Roligare med mer smak och fler råvaror. Så… har ni några tips? Antingen på maträtter eller på ställe där jag kan hitta inspiration.

    Tidigare har jag då och då kikat in hos Jennys matblogg men hon har gjort om sin blogg och jag tyckte maten kändes som om den var samma som sist jag var där.

    Så… har ni tips?

  • Resor

    Balsam för själen

    Några dagar i bergen gjorde mig gott. Fast jag har svårt att acceptera att kroppen inte orkar. Eller den orkar massor men inte så mycket som förut. Jag är ju ganska otålig och vill gärna att saker ska hända fort och nu.

    Jag vill så gärna åka skidor. Att åka skidor är en av mina bästa saker. Alltså slalom. Eller utförs. Det är en total frihetskänsla för mig och jag är bara i nuet. Nästan meditativt. Men jag fick hålla mig i barnbacken med Nils. Inte fy skam det heller.

    Annars har Majken stabiliserats lite. Vi har spelat spel. Ätit massa fika. Läst böcker. Sovit middag och varit ett fint team. Min man och jag.

    Tänk vad lite ny luft och en ny utsikt på promenaden kan göra för välmåendet.